Sex dagar som sockerfri & sex år som rökfri

Idag har jag varit sockerfri i 6 dagar.

Det känns inte lika jobbigt som jag trodde det skulle bli. Humöret blev jämnare redan efter ett tre, fyra dagar. Bara det är värt besväret. Det är inte bara godis, kakor och andra sötsaker som ska tas bort ur ”kosten”, det är ju även käket. I varje fall så här från början under ”avgiftningen”. Om några veckor tänker jag käka som vanligt, men de värsta sockerbomberna tänker jag undvika. Ketchup till exempel. Men honung till theet tänker jag fortsätta med, liksom cornflakes. Och det blir absolut en semla till fettisdagen!

Det är rätt så tacksamt att lägga av med socker. Omgivningens respons blir så positiv när man berättar. Häromkvällen till exempel, var det dags för ännu ett ”Vi måste ligga minst ett steg före våra struliga tonåringar – Va fan ska vi göra?????-möte”. Mamman vi var hemma hos hade dukat fram nyvärmda bullar och en massa bitar choklad till kaffet, men jag avböjde med ett; Nej tack, jag har slutat med socker. Det blev direkt en positiv diskussion som kom att handla om kostvanor för både oss vuxna och våra ungar. Och alla var överrens om att sockerberoendet blir ett problem, särskilt med tanke på att vi som föräldrar ska bete oss som vuxna med våra trotsiga busungar och inte som humörstyrda blodsockertoppar med fall.

Mitt sockerslutande leder mig osökt in på mitt rökslut. När jag slutade röka för sex år sedan (april -02) tog många rökare illa upp när jag berättade om mitt beslut att lägga av med nikotinslaveriet. En del tog till och med avstånd på sitt vis. Ett par hälsa på när de inte kunde röka under fläkten och propsade på att jag skulle besöka dem istället. Min egen mor blev surade i flera år och jag fick minsann höra hennes gnäll från balkongen dit hon förvisades när hon hälsade på.

Det är nämligen lite som att lämna en sekt att sluta röka. En del nikotinistbekanta blir fördömande och irriterade; Jaha, Bara du inte blir en sån där antirökmotståndare, sade de. Alla vet ju att före detta rökare är värst. Jag tyckte att det jobbigaste var att de trodde att mitt beslut att sluta röka (vilket jag också lyckades med) handlade om dem. Och visst blev jag en antirökmotståndare. Fast det beror nog mest på att jag var en Hängiven Nikotinist när jag rökte och blev lika hänsynslös som rökfri. Jag är svartvit till min läggning.

Det som för övrigt gör att det är enklare för mig att sluta med sockret är dels att min väninna Maud (heja heja Mauddan – vi är BÄST!!!) också började sluta med socker samtidigt som jag och dels att jag inte har några marodörer här hemma. Det är bara jag som handlar och det innebär att det inte hamnar några onödiga onyttigheter i kylskåp och skafferi.

Det var nog allt.