Typiskt! Precis när jag trodde att nu skulle minsann allt elände vara över så gick jorden under.
Vad är det egentligen för fel på mig!
Varför kan inte jag hemsökas av normala åkommor som alla andra.
Är det för mycket begärt att bli drabbad vanlig sketen musarm, va?
Men inte det – jag ska alltid vara så katastrofalt märkvärdig jag.

Telefonöra!

Jo jag tackar jag.

Det började i fredags efter lunch. Vänster öra svullnade och jag fick den mest obeskrivliga klåda man kan tänka sig. Jag kliade örat som besatt, men det blev bara värre och värre trots att jag försökte klia med allt jag hittade för att lindra eländet. Allergitabletterna tog inte, inte svinton heller. Vid 3-tiden på natten ramlade örat av och klådan försvann. Underligt, inte sant?

Vad rolig man ser ut med bara ett öra! Jag skrattade gott åt mig själv när jag såg mitt enörade jag i badrumsspegeln och tänkte på hur billigt det skulle bli att köpa öronhängen i framtiden. Då kände jag plötsligt hur det började svida inuti örongången där örat fallit av. Ddodododotdodoto… Det liksom sprakade och lät, så där som det gör när datorn uppfattar att det är på väg ett samtal eller ett sms via mobilen.

nokia 1611Sen sprack örgången med ett slurpsmack, det gjorde så jävla ONT! Jag trodde jag skulle dö av den illvassa smärtan vilken pulsade fram med några sekunders mellanrum. Till sist, efter lite grymtande och huvudslängande, lyckades jag klämma ut eländet som visade sig vara en fullgången operatörslåst mobiltelefon med två års abonnemang!
Den kladdade sig omedelbart fast på platsen där mitt gamla öra suttit – samtidigt som den galltjöt Nokia Tune på 5ans volym om och om igen.

Folk brukar säga att ”visst gör det ont men att det är det värt”.
Det är skitsnack, det säger jag bara!
För Nokia 1611 är så att säga inte mitt drömöra precis.