Ambivalentia, Dogmatika och de stackars, stackars äpplena

Två äpplen kvar! Kanske jag ändå skulle våga ta ett. Jo. Men näe, Jo?

GAAAH!

Dogmatika, vad tycker vi?
Äh, jag blundar och så får det gå som det vill.

*Ambivalentia mumsar i sig hela äpplet, till och med kärnhuset innan hon hinner ångra sig*

Jaha ja, typiskt. Nu ligger såklart det andra äpplet kvar och stirrar förolämpat och ledset på mig. Det känner sig lämnad, ratad och efterbliven. Jag har ätit upp hans bästa kompis. Gud i himmelens alla trudelutter, vad har jag gjort?

Äpplen har en sådan osviklig förmåga att få mig att känna mig skyldig. Nu är jag tvungen att äta upp det andra direkt och få åt gallan eller åka iväg och handla en ny kompis till honom.

GAAAH!
Dogmatika, vad tycker vi?