Vår hörnsoffa  i katthår (om Rosita får bestämma…)

Jag har städat hela eftermiddagen. Dammsugit, dammat och svabbat. Jag har tagit allt utom tv-rummet i dag. Det har jag tänkt att ta imorgon. Hoppas jag :-)

Jag har en mörkröd hörnsoffa i tv-rummet i nåt slags sammetsplysch.
Och två vita katter.
Den ena av dem, Rosita, vägrar gå ut. Hon hårar hellre ner hela lägenheten. Kanske som ett slags kärleksförklaring till oss alla. Till och med hundarna nyser av hennes kramar när hon går och stryker sig mot dem och kurrar.

Inte en millimeter i detta hem är fritt från katthår. Det går liksom ett stråk med vita kattfjun där hon går förbi. När man drar loss skyddspappret på ett nytt smörgasmargarinpaket ligger där små hår från Rosita. När man tvättat ansiktet och torkar sig med en nytvättat handuk, får man spotta katthår i en timme efteråt. Och alla blommor sedan – de ser ut som köttätande växter numera, ni vet såna där som ser ut att ha små tänder på bladen eftersom hon älskar att ligga på fönsterbrädorna och hålla koll på vad som händer i kvarteret. Jag som avskyr att vika in tvätten i skåpen när jag tvättat har varit tvungen att skynda mig att lägga in den i mitt klädförråd och skynda mig att stänga dörren eftersom hon ofta lyckas slinka in där och ligga ”rättvist”, dvs flytta runt så hon hinner ligga på allt - mina kläder, linnet och gardinprylarna, innan jag upptäcker henne och slänger ut henne därifrån . Och svarta kläder lägger man INTE på golvet här hemma utan att straffas hårt. De blir vita på tre sekunder. Inte bara av katthår såklart, utan även av allt damm (som jag faktiskt inte förstår vart det kommer ifrån…) 

Usch. Jag har inte dammsugit soffan på evigheter. Minns att jag borstade av den i all hast med en klädborste en gång för nån vecka sedan när jag väntade gäster som jag visste bara skulle kika i in vardagsrummet men inte sätta sig där. Och senast igår satt jag och tänkte att det är lika bra att låta det vara, eftersom den snart är ”jämnöverhårad” och kan styla om rummet efter en vit hörnsoffa i stället.

;-)

****
Tänkte först avsluta inlägget där.. men kom att tänka på att kanske är en god idé att berätta att Rosita borstas ofta. Jag fattar faktiskt inte att hon är kvar efter varje gång. Det märks knappt om man så borstar bort en hel katt på henne varje dag. Hon har en kort, men ljuvligt mjuk och dunig päls som , när den inte vårfäller, känns som exklusiv hermelinkrage på en drottningcapé.

Bilden ovan har jag stulit från sverigegrossisten, det är mao inte en soffa i katthår – utan en i buffelskinn.

———————————————————-
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,