Biokultur med min tama daggmask Max

Idag sade jag till min tama daggmask Max att vi borde göra något åt hans undermåliga skolning inom kulturens värld. Hittills har vi endast ägnat oss åt sport eftersom vi tränade inför sommar-OS i Peking, ni minns, men sportkultur är liksom inte samma sak enligt mig. Max är en sann mask, han ger gärna upp redan i första taget om ingen puschar på honom när det inte är fråga om tävlingprestationer, därför frågade jag inte ens vilken kulturaktivitet han helst hade velat börja med utan bestämde enhälligt att vi går och ser en film. Och inte vilken som helst, utan en kärleksfilm!

Jag tänkte att eftersom det är vår kommer det förmodligen att börja spritta till i Max när som helst. Och eftersom den enda feminina närvaro som han känner till mig veterligt är sin egen andra ände, nämligen Maxine, har jag kommit fram till att det ligger på mitt ansvar att berätta att det kan hända att han kommer att få ett hormonpåslag nu när solen kommer igång, som kan förändra hans beteende och upplevas som underligt, ja smått perverst för omgivningen. Trots att passionerad vårsex med sin andra hälft om man är en daggmask, normalt inte ses som incest. 

Nå, i alla fall så tog jag med honom på bio idag. Filmen var bara såååå romantisk (Du kan se den här nedan). Den har allt! Kärlek vid första ögonkastet – Doftande passion – Evig kärlek, you name it!  Det enda (om jag nu får klaga) som blev lite fel för mig var att jag satt i biomörkret med en mask.

När vi gick hem efter bion förklarade Max varför han hade krälat omkring på bioduken under hela filmen trots mina ilskna förmaningar. Han hoppades nämligen att filmen kanske var i brailleskrift någonstans,  för han är ju liksom totalt blind…

Worms in Love