Kom precis hem från ett fantastiskt intressant föredrag om ADHD och Asperger av Åsa Gravander och Stefan Widerlöv. Publiken som idag bestod av väldigt många anhöriga var helt lyriska.

Orkar inte återge vad som sade just nu, det gör jag sen (imorgon lördag) på Norrbloggen eftersom jag, Fröken G och Agnetha var där för att berätta helt kort om Attention Norrbotten för publiken och göra lite reklam om nästa npf-kafe´på Frösunda Assistans. Vi ska köra aspietema då. Snacka om tufft det kommer att bli för oss hyperdampskallar, eller: ”De som Alltid Måste Prata, som Åsa Gravander informerade den kunskapstörstande publiken att DAMP står för. Ja, det la hon för hon sannerligen en äkta Damptant hon också.  Och snart i damptantströjan och allt! ;-)

Och kan ni tänka er – jag klarade att framföra vad jag skulle säga (fast det var svårt)  under två minuter. Åsa tvingade mig nämligen låta henne gå igenom mitt manuskript innan jag gick fram. Sen strök hon resolut mitt 14 sidor långa övningstal till nationen om jag någon gång blir ADHD-minister och tyvärr även min väl genomtänkta 20 minutersmetafor, en art performance om tacksamhet – för att på så sätt berätta hur stolta vi är för att få vara förband till dem under föreläsningsturnén här i Norrbotten. Det innebar med andra ord att de förbjöd oss att framföra vår version av Sex Pistols gamla slagdänga God save the Queen som en hyllningstribut till Stefan och Åsa – på klockren adehådeiska. Och det fast vi övat att sjunga texten samtidigt (fatta vilken bedrift!)  i t r e  h e l a  v e c k o r ! Ljus- och ljudkillarna blev inte speciellt glada på oss när de fick montera ner alla sing grunkor under de där två minuterna som jag berättade om Attention Norrbotten (under överinseende av Åsa.  Hon gav mig till och med en komplimang om mitt lyckade genomförande efteråt!)

Nå, kanske var det lika bra att det blev som det blev. Fröken G var helt salig både under och efter föreläsningen och passar kanske därför bättre som groupie? än som Sid Vicious. Fröken G  hittade sig själv mycket ofta i det både Åsa och Stefan berättade om från sina liv, dråpligheter som förmodligen bara en dampunge (npf egalt) kan befinna sig i utan att ha en clue om vad som hände enligt den problematiserande omgivningen. Som vi skrattade de gångerna. Trots att det samtidigt är så sorgligt.

 ;-)

Det får vara allt för idag, tänkte käka och kolla om det är nåt bra mord på TV. Och som sagt, i morgon (när jag har en omstartad, mindre yster hjärna) får ni Norrbloggsversionen av föreläsningen. Bra va?! Nu har ni något att se fram emot! 

 

KRAMHÖGAR!
(ett nytt ord som inte handlar om vare sig papper eller kläder, som jag lärt mig av Lycke)

——————————————————-
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , ,