Det gick ju inte så bra det där med filmkultivering för min tama daggmask Max som ni kanske förstår. Och på grund av de stora ekonomiska svårigheter* Max försatte oss i när han råkade vandalisera filmduken* på SF-biografen här i stan* har vi tyvärr inte haft möjlighet att besöka fler finkulturella evenemang. Det känns kymigt faktiskt. Jag tror nämligen att Max har en framtid inom kulturen. Han har talanger utöver det vanliga! Bara se på alla hans guldmedaljer från sommar-OS i Peking.
Kan förresten berätta att de där erbarmliga medaljerna liksom har ”förkommit”. En lögn är lika god som en ann, anser jag, så jag har sagt till Max att jag lånat ut dem till entreprenörsgymnasiet här i stan. Att det visst var nån rektor där som skulle använda dem för att göra en travesti på ”Lady Godiva” iförd endast medaljer istället för hår. Det var det enda ljug jag kom på när han yrvaket undrade vart de var den där morgonen och han svalde det med hull och hår.
Säg ingenting till Max, men jag blev tvungen att auktionera ut hans guldmedaljer på Tradera efter filmduksfadäsen och eftersom jag inte fattar ett jota av det där traderastället, fick jag knappt ett öre för dem. Men ingenting ont som inte har något gott med sig för nickeleksemen som Max dragits med sedan han vann medaljerna (och som han envisats med att ha på sig när han kravlat omkring), har försvunnit.
I brist på bättre tänkte jag att kulturhistoria kanske skulle vara något för Max. I alla fall så länge. Men det är det där med att jag personligen har lite svårt för hembygdsföreningar. Medlemmarna verkar vara så fanatiskt lagda. Och man har ju hört en hel del om deras rekryteringsmetoder. Fast kanske är det ingen större fara ändå, det finns ju såna där avprogrammerare som kan komma och kidnappa tillbaka oss i värsta fall. Nåja, kanske att vi struntar i hembygdsföreningen ändå, de tar ju betalt de med. Typ allt man äger och har. Vi får hitta på något annat.
Norrbottens museum, Luleå
Museet är tyvärr inte att tänka på, de tar inträde per kvadratcentimeter av oss numera för att kunna täcka in eventuella omkostnader kring sådant som inte ens deras drulleförsäkring täcker. Beslutet om att resolut höja inträdesavgiften enbart för oss togs av museilektorn som olyckligtvis fick reda på vilka konsekvenser det kan få att upplåta sina faciliteter till en (enligt deras åsikt) ouppfostrad daggmask, låt vara en tam sådan. Det var den nu framlidne biografvaktmästarens änka (de bor grannar hon och museilektorn) som förmodligen suttit och gnällt och ojat sig över att hennes make tillbringade sin sista timmar i livet med att utplåna Max slemspår och inte på stugtaket som hon planerat att han skulle lägga i sommar.
—————————————————————-
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om norrbottens museum, finkultur, filmkultur, maskkultur, tam daggmask, masken Max, guldmedaljer, sommar-OS 2008, entreprenörsgymnasiet, rektor, Lady Godiva, Tradera, hembygdsförening, rekryteringsmetoder, nickeleksem, avprogrammerare, ouppfostrad
fortsättning följer nästa gång
