Max i koma

Raptor (sommaren 2008)

Detta visste ni kanske inte? Men det är nämligen så att katter och daggmaskar har en pakt!  Det är därför katter fångar alla slags djur som kommer på tanken att äta en daggmask och inte för något annat om ni nu trodde det. Daggmasken är ett av den här planetens allra äldsta invånare och dessutom en av de viktigaste. Det vet varenda katt!

Jag har varit så upptagen av att känna mig sjuk av den här influensan att jag inte alls tänkt på min tama daggmask Max och Maxine på ett bra tag. Och liksom förra vintern när jag trodde att Max blivit uppäten av en mullvad pga alla hålen i gräsmattan på vår uteplats,  så lyser han med sin frånvaro och ja ni vet, det som inte syns – finns inte.

Men så idag för en liten stund sedan kom katten Raptor kom bärande på något han fångat och lade det på köksgolvet och jamade som bara han kan, när han varit ute och skaffat mat till familjen. Det är INTE trevligt att han tar in sin fångst för han har en ovana att bära fåglarna under soffan i vardagsrummet och det är inte alltid de är ordentligt hädangångna och hör det andra riket till. Förra gången var det en emellertid en liten vanlig mus han lade på golvet framför spisen (alltid framför spisen). Då berömde jag honom och tackade så jättemycket under tiden jag smugglade undan och kastade den i soppåsen. Han gick stolt omkring och pöste med sin svans i vädret. Han är övertygad om att han är familjens försörjare. Det tänker jag inte ta ur honom eftersom det kan komma till nytta den dagen jag blir pensionär.

Först såg jag inte vad det var för ett byte Raptor hade lagt på golvet, det såg ut som en liten brunrosa schlobb men så rörde schlobben sig lite och då upptäckte jag till min stora förfäran att det var MAX! Katten satt och tvättade sig bredvid det lilla knytet och brydde sig inte nämnvärt verkade det som, men han spann utav bara den. Då förstod jag – Raptor nynnade för Max så att han skulle känna sig trygg.

Oj, vilken förfärlig tur Max hade haft. Kan ni tänka er, en fågel stod och slet i något här utanför och i sin iver hade den inte upptäckt Raptor. Men Raptor fick omedelbart syn på den vidriga varelsens nesliga tilltag och jävlart, han tog tag i fågelfanskapet direkt och skoningslöst! Det var inte mycket kvar av den, enligt Max som legat i koma några minuter, men som kommit till sans igen av ren och skär överlevnadsinstinkt då Raptor försökte göra hjärt och lungräddning på honom. Min stackars lilla tama daggmask Max  grät så tårarna sprutade medan han hulkande berättade om hur rädd han hade varit. Tur att vi har Raptor säger jag bara!