Tristbloggar lite..

Ibland känns det som att det här med att blogga, finns inte. Visserligen finns den här bloggen men det händer ju ingenting direkt. Därför bytte jag tema igen.

Det här temat har förresten en rolig funktion i sidmenyn där 5 stycken inlägg som jag skrivit på bloggen under de här åren, slumpas fram när man byter inlägg eller uppdaterar sidan. Tyvärr går det inte att lägga in en egen meny verkar det som,  för så fort jag försöker ändra i sidmenyn försvinner den, nu får det alltså se ut så där så länge. Trist att kommentarerna försvann även om de ligger på varje bloggpost om man vill läsa dem.  Jag får pröva lägga in min damptantslogga på nåt annat vis sen.

Så vad ska man  blogga om dårå? Å Det händer ju inget speciellt. Inget som jag har haft lust att engagera mig i i varje fall. Mest har det blivit att gå in på facebook och skriva fåniga statusrader lägga in applikationer med dagens spådom eller något. Trams med andra ord. Men det känns som att jag måste logga in på facebook ofta utan att jag har större lust egentligen, all kontakt med omvärlden sker tydligen där för en fruktansvärt massa människor. Och en del av det som händer där är jättekul. Och praktiskt i viss mån, men egentligen en tidsödande umgängesform som inte ger särskilt mycket om man inte lägger ner tid på att skriva brev till folk “bakom kulisserna”. Vilket jag faktiskt gör i och för sig, så jag antar att det är så många andra gör också. Ja, förutom de som använder chattfunktionen. Jag gillar inte den, skypar hellre i så fall.

Ett tag där gnällbloggade jag. Det var under tiden jag skulle flytta från min förra lägenhet och jag fick ett jäkla helvete med Akelius. Det tog en massa energi. Jag blev bara grinigare som person av det. Periodvis har jag tyckt att det varit satans så kul att blogga om saker som gör mig heligt förbannad i sakfrågor där jag har järnkoll eller i varje fall mer än ett hum och lätt kan ta reda på mer. Dem kan jag ställa mig utanför på nåt vis. Intuitiv som jag är känner jag rätt snabbt vart skon klämmer och drämmer till bara för att det är roligt.  Jag bloggar helt enkelt bäst i opposition!

…Fast å andra sidan tycker jag att det är kul att berätta om allt konstigt som händer mig också, alla de här PRAO-platserna t.ex. Sök på prao och du skall finna. Och min tama daggmask Max får jag ibland sån lust att berätta mera om men det har liksom inte blivit av det heller. Jag saknar nåt att ta tag i för att komma igång att blogga igen. Nåt roligt! I värsta fall får jag ljuga ihop nåt.

Ja, så får det bli. Men det är sen det. Nu ska jag hämta X: A på Bergnäset så han får tillbaka sin bil. Ha´re

:-)

Om Tant Rasch

"DAMPTANT MED RÄTT ATT PÅVERKA" Lene Rasch är förmodligen en rätt vanlig tant i 50 års-trotsen med hyperaktiva egenskaper.
Det här inlägget postades i Bloggfix och trix och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

You are commenting using your Twitter account. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

You are commenting using your Facebook account. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s