Manfolk

Jag önskar att jag förstod mig bättre på vanligt folk.

mmm…nu skakar massor av människor som känner mig någolunda väl förvirrat på huvudet, det vet jag, för jag brukar faktiskt rätt så ofta kunna klura ut hur folk tänker och känner och varför de gör det utan några större problem. Dessutom vet jag vad det kommer att resultera i på både kort och lång sikt. Jag får väldigt ofta bekräftat att det är så också.

Människors bakomliggande motiv till att bete sig illa eller dölja något de inte vill ska märkas.. sånt är barnmat för mig. Samma sak är det med hemliga önskningar eller sköra förhoppningar. Jag bara vet. Men det betyder inte att jag har några åsikter om alla dessa motiv även om jag kan sammanfatta dem verbalt. Inte på det sätt som man kanske skulle kunna tro när man träffat mig och vet hur jag resonerar i varje fall, utan jag konstaterar mest hur det ligger till. Kliniskt, knivskarpt och utan krusduller. Nästan lite självgott så där. Ibland tycker jag synd om såklart. Men inte särskilt ofta. Och sen tar jag en klunk kaffe till, nickar och håller med mig själv. För det handlar ju om så lätta saker som att förstå sig på folk det. Komplicerade individer. Inte som män inte.

Ja sannerligen, jag önskar att jag förstod mig bättre på enkla ting – som män.