Fick frågan om vad jag gör nuförtiden, nu igen. Allt och inget svarade jag sanningsenligt och eftersom jag inte kom ihåg att det var nu man skulle bolla över samma fråga, förtydligade jag; Du vet, allt sånt jag skulle ångra om jag inte gjort innan det är försent och ingenting de dagar jag ingenting kan eller orkar.
Jag tycker att de flesta kallpratsfrågor är svinsvåra att besvara utan att få extremt nyfikna följdfrågor. Ett sant bryderi! Det måste vara som när Karl-Bertil Jonsson står och resonerar med sig själv när hans fader frågar honom vad han hade gjort av julklappen som faster Märta ringt och frågat om de fått. Skulle han ljuga för sin far?!
(Nu var visserligen inte det en artig fråga från den ilskne fadern till sonen för att lätta upp stämningen en smula, men den är relevant i detta sammanhang…)
Karl-Bertil valde att berätta som det var, att han gett julklappen till en fattig och sekunden därpå erkände han utan prut att han hade gjort likadant med en massa andra rika människors julklappar också. Sen tog det hus i helvete, och innan allt var förklarat och uppklarat och förstått och accepterat… Dynga och demoner, det krävs en hel massa tid och ett fasligt engagemang hör ni!
Så när du frågar mig om vad jag sysslar med nuförtiden, och jag börjar humma tveka på svaret… handlar det inte om att jag inte vet, jag försöker bara göra ett överslag om hur lång tid och många detaljer du klarar av att hantera eftersom jag besvarar den här typen av fråga utifrån hur den är ställd, precis som Karl-Bertil Jonsson.
*Banner
RSS/PING
Haha, klockrent inlägg!
Då var det alltså inte bara jag som tycker så om kallpratsfrågor….