Tant Rasch Inre Powergirl

Det händer numera extremt sällan att jag ägnar mig åt felfokusering av det absolut mest förrädiska slag. Den sorten som jag ger absolut företräde, prioriterar i tron att det är viktiga saker i görningen, sådant jag bör ta tag i innan det där andra – MÅLET.
Problemet är att målet inte får någon prioritet om jag istället börjar navelskåda på mitt gnälliga, känsliga inre, det som kräver upprättelse, förlåtelse, bekräftelse och förståelse. Samt tröst och beskydd. Säkerheten först!

Exempel på Navelskådande Avledningsmanövers.
Ta ett valfritt mål och så säger någon någonting som skrämmer eller sårar dig för att till exempel slippa att *valfritt* och plötsligt, utan att du vet hur det gått till, siktar du in dig på det sårade eller skrämmande istället. Ett oändligt antal känslor övermannar dig med ett knytnävslag i magen och sätter igång med att trösta och dalta med dig och ditt Inre Offerproffs. Du travar rätt in i din egen tankefälla och glömmer på direkten att fokusera på det specifika syftet och målet. Istället gör du det du är bäst på – Navelskådar.

- Jahaja, gnäller du, men va fan äre för fel med att rannsaka sig själv? Å varför måste DU alltid ha RÄTT?

- Rätt? Vem snackar om rätt, tjoar jag. Sånt e för losers! Näe, jag använder min INRE POWERGIRL! Hon lyfter kvickt och enkelt bort mitt Inre Offerproffs som vore hon strunt. (Visst och sant!)

***
Kamera 1 zoomar in och sen upp mot Tant Rasch som leende samlar ihop sin tjusiga supermantel och kraftfullt flyger iväg mot nya spännande möjligheter