//
du läser...
Allmänt

Nätdejting, järnänglar, fyllskallar & Carlssons Restaurang


Va, är det sommar i Svartöstan?
Mm, jag borde visat ett fryskallt och vintrigt foto, jag vet. Men tyvärr, jag glömde min mobilkamera i hastigheten när jag travade iväg till Restaurang Carlsson igår kväll. Ni får, efter var och ens förmåga, helt enkelt försöka visualisera fram hur Svartöstans lokala byakrog och pizzeria ser ut så här i istider.

För övrigt blir det här inlägget ett sammelsurium =)

Restaurang Carlsson är inte precis den största byakrog man kan tänka sig, men den ligger himla hänt. Krögarna har fått alkotillstånd för ett par år sen och det märktes i sommar. Svartöstassare och annat löst folk satt och käkade och drack långt ut på kvällarna och hade det allmänt gott. Om vintern blir det självfallet annorlunda. Pilsnergubbarna i byn, ett litet gäng gubbar i olika åldrar, har bosatt sig där om kvällarna.

Jag brukar träffa på dem ibland när jag går förbi Carlsson med Roofer om kvällarna om de står ute och röker. De hälsar alltid glatt och trevligt utan att för den skull vara påflugna, oavsett vingelfaktor. Man ska inte försvara fylleri, men våra pilsnergubbar är okey. Och jag är så jäkla glad för att vi inte har dräggeliten drällande här på Svartöstan – i stil med de som hänger på Örnäsets fyllekrog.
Hm. Jag kanske är orättvis nu förstås. Jag beställde hämtpizza på Örnäsets lokalhak några gånger för nåt år sen eller när det var, men varje gång jag väntade på att min order skulle bli färdig var det helt hysteriskt svårt att försöka freda sig mot slippriga kontaktförsök från knökfulla äckel som vinglade omkring eller satt vid borden bredvid disken;
– haru en cig? haru en femma? va gör lilla fröken här? men va fan TANT RASCH – jääälla va länge schen hörrö.. måst va 25 år schen va görunuföriden och kanske har du en cig?
Varje gång gick jag till sist och väntade utanför. Jag undrar hur ägarna till ett sånt sjapp tänker. Fast de kanske har rensat ut fyllskallarna numera. Inte vet jag, jag går inte dit mer.

Nu kom jag av mig.

Tillbaka till järnänglarna på Carlssons =) Ni vet, filmen Black Island Sisters; Järnets Änglar spelades in här på Svartöstan med omnejd förra året. Den handlar om tre tjejer som jobbar på SSAB, eller Järnverket som det hette förr i världen och som vi fortfarande kallar det svenska stålverket för. De kallade sitt band för Järnets änglar eftersom de jobbade på järnverket. Det gör ingen av oss som träffades igår kväll, jobbar på järnverket alltså, men å andra sidan – vi BOR här, ett par hundra meter från SSAB vår ”lokala” stålindustri😉 så vi anser att VI är de riktiga Järnänglarna.

Jag trodde vi skulle bli 6 eller 7 stycken damer på Carlssons i går kväll (som förra gången hos Elisabeth) men det visade sig att Elisabeth och Helena hade fått ihop och bokat bord för 20 tjusiga tjoande svartösta´tjejer som dök upp allteftersom (okey då, två av damerna var utombys men var tjusiga och tjoiga även de, eftersom de ”hör till” =D) Jag, Stina, Lotta, Johanna, Elisabet, Helena, Martina och alla de andra som sagt ja till att kunna träffas igår käkade pizza, pasta eller bosniska specialare, drack vatten, öl eller vin och var allmänt uppsluppna. Jag beställde en Opera, skinka och tonfisk och drack en starköl som räckte i 3½ timmar! Mm, jag vet tre och en halv timme blir en rätt avslagen öl, men jag gillar inte att bli på lyran numera även om jag tycker att det kan va gott att ta en öl ibland. Och då menar jag EN öl. Kanske därför det inte blir av att gå på lokal heller, men jag saknar inte det.

Vi satt alltså glatt och surrade i mun på varandra om maten, tjejkvällsidén som vi ska försöka göra om en gång i månaden och uppdaterade oss om vad alla höll på med numera. Inte så mycket jobbsnack precis, utan mer sånt som att ungen otroligt nog hade fått sitt drömjobb, att man höll fast vid samma underbara karl efter 20 år, bytt jobb till nåt som man trivs med eller blivit singel.
Och på tal om singel. En av tjejerna berättade att hon numera nätdejtade på NK, Norrlandskontakten (Jag berättar inte vem av damerna det är, men hon är såklart jättesnygg och ett fantastiskt flickvänsmaterial. Fattas bara annat!!!!) Vi frågade nyfiket hur det gick, hade hon dejtat nån därifrån IRL? Nå, lite då, berättade hon. Hon har liksom inte träffat på ”rätt” kille än. Och det var ju det där med att en stor del av männen inte verkade va som dom skulle. En del har varit medlemmar i flera år och satt tydligen online för jämnan.
Och nu vill jag ju inte vara elak mot NKs pojkvänspool, men jag kan hälsa att hon börjar misströsta. 

Jag var också medlem på NK en hel månad för nåt halvår sen och tjoade runt, för att några singeltjejer jag känner tjatade om att det var så KUUUL där. Och tja, varför inte tänkte jag, jag är singel och allt och jag har faktiskt nätdejtat förut så jag vet att man kan träffa på väldans mysiga killar.
Men det var förr det, jag var mer intresserad av att faktiskt få kontakt . Det gick alltså inte så bra för mig den här gången.

Lite berodde min mindre lyckade karriär som nätdejtare på NK såklart på marknadsföringen; Jag förstod att det tyvärr inte lönar sig att ha för stora krav på en eventuell partner för en som bara har 3 år kvar till döhalvan. Seriemördare undvikes fick räcka tänkte jag.
Sen är jag ju inte platinablondin längre utan en vanlig sketen brunett. Brunetter har helt enkelt inte lika stort magnetvärde som platinablondiner har på datefoton tror jag. Och jisses vad arga en del män blev när de inte fick svar förrän efter flera dagar? Som om jag gjorde mig tillgänglig för deras skull och de inte för min…?! 😉 …och eftersom jag avskyr det där klämkäcka flirtsnacket också, gjorde jag ingen succe på dateforumet. Därför bestämde jag mig för att delita min profil 30 besök senare, för jag upptäckte att jag inte hade lust att träffa nån kärlek alls via Internet, särskilt inte en som raggar på webben. Så nåt vettigt kom det ju av datelivet på NK.

Jag gick hem från Carlsson klockan 22:30, gick ut med en kissnödig Roofer och somnade i soffan framför nån deckare. Kroglivet blev väl för tufft för mig kantänkas.
Fotot har jag knyckt från en annan lulebos blogg när jag googlade efter foton från Svartöstan

Annonser

About Tant Rasch

"DAMPTANT MED RÄTT ATT PÅVERKA" Lene Rasch är förmodligen en rätt vanlig tant i 50 års-trotsen med hyperaktiva egenskaper.

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Jag blir himla glad om du tar dig tid för en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

TANT RASCH ÄR SÅKLART EN HELT UNDERBAR

Månadsarkiv

Jag smygkollar

RSS Tarot . En del av mig

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Rebecca Rasch

RSS luleadf (bildblogg om Luleå damfotbolls A-lag)

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Marre och Jacki

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Min tama lillfirre Sushiann

David, Krokodilmördaren, Max och Maxine har fått sällskap av det bedårande nytillskottet

Besökare på sidan just nu

VARENDA TAGG :-)

%d bloggare gillar detta: