//
du läser...
ADHD - NPF, Allmänt

Vars ä karscharna & Jag blev fackligt engagerad pga mitt svartjobb

DEL 1

Vars ä karscharna

Varning för långt inlägg.
Du som inte ids läsa kan skumma igenom huvudrubriken så fattar du allt.

Jag hittade en länk bland statistiken idag, en rss-kanal av allt som knuff.se hittar som skrivs om Luleå, varifrån en massa folk hade hittat till min blogg. Ett förnyat Luleå heter sajten. Nån storsatsning som vi tydligen håller på med för att få folk att flytta hem igen. Mycket hemvändarsnack etc. De räknar in folk som bestämmer sig att flytta hem igen efter att ha fångats upp via denna storsatsning. I sommar har tex funktionärer i brandgula jackor (NÄR sa jag brandgul sist?) kutat omkring och jagat hemvändare med allsköns mosor. 17 stycken har de tydligen omvänt till nordbor nu igen. Om dessa hör till den mer impulsiva sorten som gick att övertala på en kvart, har jag ingen aning om.

Jag är ju också hemvändare, det var ett beslut som mognade fram efter 8 år söderut. Det fanns såklart många orsaker till att jag ville upp men idag när jag tänker på det så kan jag sammanfatta det mesta med en enda mening:
Jag ville hem till mitt folk som fattar vad fan
man menar när man frågar vars karscharna ä.

Jag hade svårt för det där med att det blev mörkt om nätterna under sommaren också. Att det är mörkt dygnet runt om vintrarna här uppe lider jag däremot inte av. Det tänkte jag inte så mycket på när jag bodde söderut, det var när jag flyttade hem igen som jag upptäckte hur viktigt det var för mig att ha sommarljus och vintermörker.

Jag flytt int´, det hade jag bestämt mig för.

Jag flyttade från Norrbotten i mars -86 Min ursprungliga impulsplan var att flytta till Göteborg men jag ville inte hamna i Bergsjön eller Kortedala så det fick bli Borås så länge, eftersom det ligger nästgårds.

Jag kom tillbaka till Norrbotten 8 år senare av många naturliga skäl, släkten här uppe till exempel. Och det kändes skönt att vara tillbaka, att slippa göra till sig så förbannat 😉

Sörlänningar är ett konstigt folk ser ni, de är överkänsliga mot nästan allting. Särskilt överkänsliga är de troligen mot nordbor med adehåde. Inte för att jag visste det då, att jag faktiskt gick omkring och var fullproppad med adhd menar jag, men jag märkte ju vilken skillnad det var på fôlk och folk om jag blev förbannad och tvär-sa ifrån när det vart tjafs på jobbet. (Jag uppfattade tex manliga sörlänningar som knapsu om de bad om ursäkt för att de råkade svära)

Sörlänningar har f.ö stora problem med geografin också. Som tex det att de kallade mig för Norrlänning (norrländska) och stoppade in mig i samma fack som folk som kommer från Umeåkanten och nedåt. Dvs söderifrån. Där vars sörlänningarna själva bor. *skakar förbryllat på skallen* Men det konstigaste av allt var att man som norrlänning är det pålitligaste och rejälaste som finns så fast anställning var kutym i hela södra sverige för norrlänningar överlag.

****************************************************************

DEL 2

Jag blev fackligt engagerad pga mitt svartjobb

Nå så var jag då i Borås, Ellos huvudstad.

…Först blev jag vald till fackordförande på ASAB (städerska på Volvo Provbana i Hällered ) och sen när jag bytte till ett annat fast jobb jobb för att komma närmare till ett torp som jag flyttade till utanför Ulricehamn, blev jag ganska snart tillsatt som fackordförande på Borås Textil som var en slags lillasyster till Ellos. (lagerarbete)

Som städpersonal får man alltid förfrågningar om svartstäd. Det är bara så. Specialjobben där 15-30 pers blåser rent ett ställe får man via mun till mun av folk som finns med från början.

På mitt svartstäd som jag jobbade på emellanåt för att min lön skulle komma upp till normal nivå NÅN jävla gång, trots min fasta anställning hos ASAB, fanns det inget fack. Inga försäkringar och ingen chef att löneförhandla med.

De brukade hämta upp oss före midnatt på nån parkering, ett sammelsurium av lågavlönad städpersonal från alla möjliga län och länder och som alla arbetade på dåligt betalda arbetsplatser runt omkring Borås och Göteborgstrakten, körde ut oss med minsta möjliga städprylar eftersom vi skulle bära dem på oss, sen städade vi till 6-7 på morgnarna innan de hämtade oss och släppte av oss med varsitt kuvert kontanter.

Det var nästan alltid 30 meter höglager, såna där lagerarbetsplatser för pallar och jättelådor, och som ligger i stora hangarliknande byggnader. De blir så jävligt skitiga att det inte går att vistas där utan mask för näsa och mun till sist. Och det är då de tar in städfirmor akut. Jobbet ska bli gjort, basta.

Traverserna på såna ställen fick vi inte köra, trots att en del hade truckkort eller vad det nu var man skulle ha, så det var bara att klättra upp i lagerställningarna. Med vattenhinkar och trasor. Hahahahaha Det min själ, var både hur kul som helst men också livsfarligt, eftersom många av oss hade en tendens att klänga på ställen som höll oss vaknare där vid 4-tiden om morgnarna..  Ingen olycka hände de gånger jag var med, men det snackades om att det var en tjej som ramlat och brutit nacken nån gång men det var förmodligen bara en skröna. Det fanns som sagt var inga försäkringar så vi var fan inte kloka som alls for och jobbade på det där.

Det här att jag for och svartjobbade var inte nåt som jag gjorde jämt, man orkar inte jobba som cirkusartist en hel natt och sen trava iväg och utföra sitt normaltunga städjobb dagen efter särskilt ofta. Även om såna jobb är vanligast om helgerna, särskilt storhelger. (samma lön då, inga ob:n eller nåt sånt)

OBS!!!Måste förresten tillägga så här mitt i allt, att ASAB inte var inblandade i de där svartjobben. ASAB i Borås var på den tiden en av de i särklass bästa arbetgivarna i branchen. Men som sagt, entreprenör med  lönen därefter.

Men jag tyckte fan att det var förjävligt att jobba under de omständigheterna, utan något som helst skydd, bara för att oseriösa mindre städbolag tog på sig jobb under ”falskt flagg” och hade som policy att anställa folk som inte vågade säga nåt om rättigheter pga att de är så beroende av att skaffa sig extrapengar. Så jag begjorde högre lön av min arbetgivare för att slippa ta de där jobben, och se på fan. Jag fick det. Mest för att jag blivit placerad på provbanan i Hällered som är en ”hemlig” arbetsplats. De måste ha pålitlig personal och det skulle vara en person, inte nåt rullande schema.

På den tiden trodde man förmodligen  att Hans Lehmann skulle ta sig in och spionera på de nya volvomodellerna genom att förklä sig till lokalvårdare 😉 Och om inte jag for och städade på mitt jobb, var min högsta chef på ASAB tvungen att hoppa in för mig eftersom det fanns en massa hyschpysch som vi hade skrivit på. Det var tur att jag hade en frisk unge.

Nå, det var på grund av hur det funkade inom svartstädssidan jag började jobba fackligt och lobbade för att få upp lönerna på mina vita jobb. Jag var inte världens bästa fackordförande precis men jag ville förändra. På ASAB var det svårare, för där var vi ju fördelade på så många arbetsplatser.

Cheferna på Borås textil älskade mig och min norrskensflamma till energi och skulle plocka upp mig på Ellos som arbetsledare till att börja med sade de, bättre jobb, bättre betalt och en massa förmåner.  Och det hade väl vart okey men då hade jag inte kunna fortsätta som fackordförande om det blev mer chefigt tänkte jag mig. Det är jäkligt svårt att be sig själv dra åt helvete. Fast om jag hade tänkt mig för lite så hade jag nog kunnat lösa det med. Men det hade väl brunnit en extra säkring den gången så jag sa nej.

Fy fan vilka skitjävladåliga löner det var (är?) på entreprenad inom städ jämfört med att städa åt kommunen tex. De tunga industrierna som tex SSAB anställer tydligen sin egen städpersonal (här i Luleå) och har tydligen skäliga löner,  men Volvo och många andra företag, stora som små,  köpte tjänsten av tex ASAB och andra städbolag. (vet ej hur de gör idag) Och då är lönen en annan.

Det måste förresten vara mycket tufft att jobba inom städ på entreprenad när man har kommit upp i åldern, kom jag på att tänka på nu. Jag hade inte fixat min fart på den tiden idag. För samma lön på entreprenad som jag skulle svabba 300km2 golvyta på, och göra klart på en halvtimme drygt (nåt sånt..), skulle man utföra en halv dag på kommunlön. Märkte det när jag jobbade extra vitt ett par veckor en sommar. Snacka om CHOCK! Jag som bara hade jobbat för privata arbetsgivare, även på hotell och restaurang, var ju van att allting skulle gå så jävla FORT, pallade man inte så fick man sparken direkt. Jag minns att jag somnade stående mot disken en gång när jag var tvungen att vänta nån minut för länge i receptionen på ett fjällhotell som jag jobbade på. Det gick inte att stanna upp när man jobbade. Men kanske det mer hade att göra med adehådeskalleriet. Vem vet. Idag klarar jag inte den stressen längre, hyperaktivitet har den effekten när den aldrig får stängas av. Helt klart 😉

Det blev aldrig av att söka få nåt kommununalt städjobb med vettiga tidsplaner och skäliga löner. Jag avskydde nämligen ”att tömma papperskorgar” på kontor. Det behövs ju knappt städas där. Ofta skulle man städa på nätterna, för inte vara i vägen (man skulle inte synas kanske?). De hälsade aldrig ens på såna ställen. Näe, då var jag hellre mitt skiten, skrubbade och gick mil efter mil runt anläggningarna på PV (personvagnar) och underhåll, förutom de gångerna jag fick låna nån sprillans Volvo som jag ställde en vattenhink på golvet i 😉 (mm, jävlart om de hade vetat..) för att åka ut på banan och röja ur deras små bankontor eller vad det var. Livsfarligt, jag körde fel en gång och höll på att hamna på banan där de körde 230km/h varv på varv på varv. En bangubbe hittade mig på väg ut. Efter det skjutsade de mig dit.

Så, kontorsstäd var inte min grej, hellre tung verkstadsindustri. Om jag måste välja. Men helst inte städ alls. Ingen märker av att man har gjort sitt jobb förrän man inte kommer. Bara en sån grej. Snacka om deppigt. Man har inte den minsta status som lokalvårdare (det är bara städet, spotta på golvet du, de torkar upp) och lönen är skit, ryggen tar slut och man måste kunna ta skäll av hött och mött.

Jag trivdes som städerska när jag var ung och har jobbat i pool flera år med det på olika ställen. Det var alltid nåt nytt som hände, nya platser men ändå inte. Förmiddag på Landvetter och så vidare till nåt ställe 15 mil därifrån och så vidare. Att jag blev satt via ASAB på volvo, var perfekt för mig. Samma samma varje dag men ändå inte. Man lär känna alla som städerska på ett sånt ställe. Och eftersom jag var den enda i mitt slag på PV fick jag följa med på alla deras firmahappenings så fort det var nåt. När Hälleredsteamet hamnade i Guiness rekordbok tex. 😉

Och visst var med om mindre kuligheter, sexuella trakasserier av en jävligt vidrig art (en heeeeelt annan historia, fråga mig – jag kanske berättar 😉 ) men då jävlart var det tur att jag var bästis med verkstadsgubbarna som jag alltid satt och spelade vändåtta med på rasterna. Trots att de surade för att jag resolut diskade deras äckliga jobbkaffekoppar var tredje månad. Det var bara Gyllenhammar med sitt anhang som brukade svepa förbi utan att hälsa. Trots att det var JAG som hade polerat bordskivorna tills de blänkte för att han skulle ha nåt fint att spilla kaffe på.

Kanske det låter på mig som att jag saknar mitt gamla städjobb? Men nej, det gör jag inte. Jag var ensamstående småbarnsmamma med ADHD (om än inte diagnostiserad då) med ett heltidsarbete och ett extrajobb för att klara räkningar och skulder.

Nostalgi är inte samma sak som att tro att jag skulle kunna utföra det arbete jag orkade med att utföra då och dessutom till en mindre bra lön, vilken jag inte klarade mig särskilt bra på.  Trots att jag tog chansen och blev kriminell, genom att ta livsfarliga städjobb utan något som helst skydd, för att öka oddsen till ett drägligare liv.

—————————————————————
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

About Tant Rasch

"DAMPTANT MED RÄTT ATT PÅVERKA" Lene Rasch är förmodligen en rätt vanlig tant i 50 års-trotsen med hyperaktiva egenskaper.

Diskussion

6 thoughts on “Vars ä karscharna & Jag blev fackligt engagerad pga mitt svartjobb

  1. När man tänker tillbaka har man nog gjort en del både dumma och farliga grejer i arbetslivet. Fastän man har perspektiv på saker och ting så undrar jag ibland om man egentligen hade nåt alternativ. Det känns inte så. Det enda jag önskar annorlunda är att man hade blivit upptäckt lite tidigare som den adehådestjärna man e. Kanske jag hade sluppit bränna så många proppar då? Och framförallt sluppit konvalesensen, för den kan ju gå en på nerverna den med. Det går lite för långsamt, milt uttryckt. Men det är kanske bra, för jag har också reflekterat över hur mycket åldern påverkar både kraften och orken. Det man gjorde i en handvändning för tio år sedan är förmodligen något mer krävande idag.
    Man ska ju inte bara överleva, man ska helst också ha ett liv utanför arbetet. I´m heading for ”Landet Lagom”

    Vad var karscharna för något då? Knapsu vart fjolla eller kärring?

    Posted by ... | tisdag 7 oktober 2008, 7:55 f m
  2. ”Vad var karscharna för något då? Knapsu vart fjolla eller kärring?”

    🙂 Knapsu är kärringaktig och i Tornedalen där jag har bott (men inte kommer ifrån) så är karlar som inte är karlar, vsvårt att definiera men inte håller de på och okarlar sig i varje fall.. hahahaha
    (Det har inget med bög att göra)

    Vars betyd VAR, VART och VART DÅ?
    Karscharna betyder påsarna, och ien affär handlar det om plastpåsarna vilket inte ska behöva påpekas. Men sörlänningar blev som de vart.. 😉 så på affären fick man alltid fråga ett par gånger till, vart ligger påsarna, plastpåsarna? ja, jag är från Norrland, japp- jag känner absolut Pelle från UMEÅ (35 mil nedanför Luleå). han bor bakanför(huset bakom mitt hus) mig (lögn, men va fan) Vars ÄÄÄÄR de förbannade PLASTPÅSARNA någerst! (någonstans) Samma för börschen. Den hette plånboken. Ett fjolligt namn på en börs(ch) om du frågar mig hehe

    Posted by Tant Rasch | tisdag 7 oktober 2008, 9:01 f m
  3. aha…men då skulle vi kanske ändå inte behöver varsin tolk då…karscharna är alltså kassarna och börschen är väl en börs här åsse….

    vars är ungefär som vårat ”vatt” då eller ännu hellre ”vadd”.

    Jag gillar skånska, den man fattar litegrann alltså. Ernst-Hugo du vet.
    //TR

    Posted by ... | tisdag 7 oktober 2008, 7:19 e m
  4. Det är förresten en del hemvändare här i skåne också. Antingen kommer de tillbaks från Norrland(norr om landsvägen) eller så kommer de tillbaka som båtflyktingar över sundet. Eller ja, nuförtiden finns det ju en bro där, men förr i världen kom de som stora armador.

    ————————————————————

    Hemvändare är jordens salt!

    Jag är NORRBOTTNING, Nordlandsfödd! Inte nån urvattnad norrlänning. Dessutom blev jag tvungen att uppdatera mig om Norr om landsvägen, vart har jag hört det?

    Från norr om den skånska landsvägen till Treriksröset. Norrland som helhet är stort, större än Stockholm. Så man undrar ju hur fasen det kommer sig att regeringen, särskilt denna, har fått för sig att Stockholm är Sverige. Nå, det är förmodligen bara en tidsfråga innan de sätter upp betaltullar även innan Juoksengi.

    Kopierat direkt från susning.nu:

    ”Enligt många skåningars mentala kartor omfattar Norrland allt som ligger norr om Älmhult. Det kan dock skifta bland skåningarna var Norrland börjar, ibland är det norr om Eslöv och ibland ”norr om landsvägen” (länsväg 101 mellan Malmö-Ystad) eller norr om Hallandsåsen som anses vara Norrland.
    Stockholmare brukar anse att Norrland börjar ungefär vid Uppsala ”

    Mer om landsvägen som delar Sverige i två likvärdiga delar…

    //TR

    😉

    Posted by ... | tisdag 7 oktober 2008, 7:24 e m
  5. …nu vill jag inte vara oförskämd, men du har lyckats få in så mycket i det här inlägget att jag glömmer vad jag skulle säga allteftersom jag läser….

    …nu glömde jag sammanhanget, men slutklämmen skulle vara:

    …om du hade fortsatt med svartjobben, hade du säkert varit fackpamp idag


    eller fuckpump?
    😦
    //TR

    edit igen: Vill inte vara oförskämd? hahahaha Jag väntar fortfarande på att du kliver in här och hävdar att du bara måste få vara ditt självgoda oförskämda förolämpande SJÄLV nånstans där det är okey!

    //Norrlandsguldet TR

    Posted by ... | tisdag 7 oktober 2008, 7:28 e m
  6. Jadu Tant Rasch! Vilket slit där i södern.
    Det måste vara bomull för kropp o själ att ha kommit back to the roots…och ”karscharna” bara det inte blir bushen igen:-) Då blir det en sån där klassisk tygvägska då du ska på affärn med sparken:-)

    Posted by jn | tisdag 7 oktober 2008, 10:08 e m

Jag blir himla glad om du tar dig tid för en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

TANT RASCH ÄR SÅKLART EN HELT UNDERBAR

Månadsarkiv

Jag smygkollar

RSS Tarot . En del av mig

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Rebecca Rasch

RSS luleadf (bildblogg om Luleå damfotbolls A-lag)

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Marre och Jacki

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Min tama lillfirre Sushiann

David, Krokodilmördaren, Max och Maxine har fått sällskap av det bedårande nytillskottet

Besökare på sidan just nu

VARENDA TAGG :-)

%d bloggare gillar detta: