//
du läser...
Allmänt

Området som tekniska kontoret glömde – Svartöstan

Jag halkade igår IGEN. Precis lika plötsligt som förra gången. Det hade nyss snöat, jag skulle ta bussen till stan. Det låg isfläckar och lurade under den nyfallna snön precis overallt så jag kunde inte undvika att gå över dem. Mycket sakta till och med. Men jag hade fasen inte en chans. Vilket jag kanske borde ha fattat eftersom det hade varit svinhalt dagen innan och den undermåliga väghållningen på Svartöstan inte ens når upp till undermålig längre.

det är lika bra att jag säger det här nu en gång för alla:
Jag som hyresgäst skiter fullkomligt fan i VEM som ska sanda här eller där, bara det blir gjort. Och jag sandar gärna utanför min dörr, det är helt okey för mig.

Hyreshusgårdarna blev knapphändigt sandade i går em (betalade de där gruskornen gjorde väl snål-Akelus antar jag), men trottoarer och gator blev inte sandade alls. Tekniska verkar oense med sig själv om vad som är deras och fastighetsägarnas och ingen verkar ha hört talas om samverkan.

Det är en Mattias Sikström på tekniska kontoret här i Luleå som ansvarar för väghållningen här på området. Han har fler områden att ansvara för, Hertsön och skurholmen mfl, men det är inte mitt problem.  (Kollade nu av bara farten, webbisen har stavat Mattias Sikströms mailadress fel kan jag upplysa om. Om han nu inte bytt till sikstorm förstås…)

Jag brukar vanligtvis inte ringa och klaga om sånt här i onödan,  sånt får de hållas med såna där rättfärdiga gårdsgestapos (tvi vale för såna), men den här gången kändes det som att jag blev tvungen. Kanske att det måste till ett par 100 klagomål tänkte jag, för att Mattias ska kunna få loss ett par säckar sand av sin chef? Och att det bara hade ringt 199 stycken före mig? Ringde därför till gatutjosan eller vad det heter och berättade om Svartöstahalkan för världens trevligaste telefonist. Å så fick jag hans mobbenummer för han var inte inne.

Men tyvärr så glömde jag att ringa. Inte för att det inte var viktigt, utan helt enkelt för att jag glömde att jag skulle ringa.

Så Mattias Sikström på tekniska kontoret i Luleå – om du ser det här inlägget; Hela området är en halkmina!

Om ni inte vill sanda för att ni inte har pengar till det och hellre chansar på att stå för en del av kostnaderna för ett par stycken dödsolyckor och några whiplashskador per vinter i fortsättningen, kan ni för helvete se till att dela ut rejäla broddar till varenda en på området. Ställ en låda lånebroddar vid Carlssons att användas av tillfälliga besökare också, vet jag. Det är väl det minsta man kan begära.

Ni har inte f.ö inte sandat vägarna ÄNNU!

tbx till vars jag började.. Jag halkade alltså ugen. Men den här gången hann jag av någon outgrundlig anledning att ta emot mig med någonting annat än svanskotan. Armbågarna, skuldrorna och huvudet tog smällen. Det innebär mao att det känns som att  huvudet sitter löst när jag försöker resa mig från liggande och axlarna och skulderbladen värker.

Och detta låter förmodligen helknäppt, men jag for och tränade ett par timmar senare. Jag var nämligen på väg till gymmet när detta hände. Jag bestämde mig helt enkelt för att köra ben, vader, rumpa och lite rygg för att få lite genomströmning i ryggen och känna hur illa det var med nacken egentligen.
Uppenbarligen hade jag inte brutit den även om den där isfläcken hade försökt göra sitt bästa så jag tryckte ned axlarna sträckte på halsen så gott det gick och tänkte att i värsta fall så kommer jag att befinna mig på ett ställe där ambulansen inte kommer att halka ner i diket om nacken går av… 😉 Jag tog det försiktigt med ALLA vikter. Pulsen gick upp trots det, vilket jag antog berodde på att jag inte var så där jättebra i form just då.

I november när jag slog i med rumpan, sittbenen och huvudet så försökte jag också vara igång efteråt. Det var verkligen skitsvårt för fy vad ont det gjorde, men sjukgymnasten sa att det var bra att jag hade gjort det. Så jag kör på det, den här gången också. I morse kändes det som att jag hade behövt en stödkrage. Men nu är det bättre. Så vi får se vad som händer. Börjar jag känna mig mer konstig än vanligt i huvudet 😉 kommer jag däremot att kolla upp detta närmare direkt. Det kan ju ha kommit något i kläm som jag inte känner just nu förutom den förväntade smärtan, för jag går på ormsalva, en jättetjock halsduk som på sätt och vis håller huvudet på halsen, samt Ipren. Ska ett par dagar, sen åker jag och tränar och tar kontakt med sjukgymnasten igen för en ny bedömning. Såna här fall där man slår i huvudet (hur dumt det än är…) kan orsaka en whiplashskada. Fy fan vad hemskt i så fall.

Annonser

About Tant Rasch

"DAMPTANT MED RÄTT ATT PÅVERKA" Lene Rasch är förmodligen en rätt vanlig tant i 50 års-trotsen med hyperaktiva egenskaper.

Diskussion

One thought on “Området som tekniska kontoret glömde – Svartöstan

  1. Vilken fin blogg du har 🙂

    Posted by Maria | torsdag 15 januari 2009, 7:13 f m

Jag blir himla glad om du tar dig tid för en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

TANT RASCH ÄR SÅKLART EN HELT UNDERBAR

Månadsarkiv

Jag smygkollar

RSS Tarot . En del av mig

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Rebecca Rasch

RSS luleadf (bildblogg om Luleå damfotbolls A-lag)

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Marre och Jacki

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Min tama lillfirre Sushiann

David, Krokodilmördaren, Max och Maxine har fått sällskap av det bedårande nytillskottet

Besökare på sidan just nu

VARENDA TAGG :-)

%d bloggare gillar detta: