//
du läser...
Okategoriserade

Jag saknar

och sörjer.

Ibland saknar jag min väninna Liz nåt alldeles förfärligt. Men jag vet inte riktigt om jag sörjer på rätt sätt. Vet nån hur man gör det? Det finns stadier i sorg, det vet jag, men just ni minns jag inte alla. Tror det är fem stycken, chock, förnekelse och accepterande och vilka det nu vara, minns inte i viljken ordning. Kanske att ilska också fanns där, för det är fan orättvist att min väninna fick cancer och dog när hon inte ens fyllt 50 år. Hon som var så levnadsglad!

Jag har inte gjort nån sorgtest om det finns en sån så jag har ingen aning vart jag hamnar på den skalan. Kanske i alla? Kan man vara i alla stadier samtidigt? Jag menar, jag vet att hon är död. Att hon aldrig kommer tillbaka, även om jag tror att hon hälsar på mig så där som andarna gör i ”det okända”. Det måste hon göra va? Ja, klart hon gör!

För en kort tid sen blev jag chockad över att hitta hennes mobilnummer i min kontaktlista. Hur kommer det sig att det är kvar? Är hon inte död kanske? Ska jag prova ringa, var min första tanke, kanske svarar hennes mobilsvarare? Jag minns exakt hur hon sa på den, ”Hej, det är Liz..” skit å, jag har glömt resten. Hur kan jag glömma en sån grej!? Jag tordes inte ringa. Vet inte varför, men jag kände mig så patetisk på nåt vis. Som att jag tjuvkikade in nånstans där jag inte borde. Nu ångrar jag mig, men jag har raderat hennes nummer så nu kan jag inte ringa hennes mobilsvar ändå. Om det nu ens finns kvar förstås. Förmodligen inte. Ja, jag blir jätteledsen emellanåt när hennes minne dyker upp i min skalle. Hon fattas mig så! Jag älskade henne som min syster, vi t o m ansåg att vi var varandras systrar på rikt.

Vet inte hur många gånger jag tänkt, undrar vad Liz skulle ha sagt om det här? när det handlar om livsfrågor och val man gör här i livet. OM det nu fanns en mening med att just hon skulle lämna oss andra som älskade henne här på jorden, måste det ha varit för att de behövde nån på andra sidan som kunde förklara saker och ting på ett sånt sätt så man kände att det bara var att dra igång hjärtat och tänka själv.

Det känns som att jag måste hitta ett sätt att umgås med henne. Ringa hennes mobilsvar gick bort eftersom jag är säker på att hon skulle blivit heltokig om bara jag skulle hålla låda, hon vill säga sitt också, det vet jag. Nå, jag kommer kanske på andra sätt? Det kanske inte behövs en verbal dialog till exempel. Kanske att jag även kunde hålla mer kontakt med Annika, hennes dotter och min Guddotter som är en del av henne. I somras när vi var och strödde Liz aska i Jokkfall så berättade Annika för mig att Liz envisats med att påstå att hon hade ärvt sin ADD från mig 😉 Det är ju en ajsbrejker som heter duga va? Vi skrattade gott åt det.

Jag fattade aldrig att Liz ville ha mig som gudmor till sin dotter (dotter nr 2 i ordningen, ska sägas, Jonna var äldst, plus att det finns en lillebror Jonathan också) Jag skulle bli en förfärlig sådan, protesterade jag i rent självförsvar när hon bad mig. En sån som glömmer alla födelsedagar och sätter en massa griller i huvudet på ungen, som att hon kan bli president i Finland eller i nåt jourhavande knuttegäng. Jamen, sa Liz, det handlar om det andliga och jag vill att just du ska bli hennes andliga mamma ifall jag dör före dig. Jag tror att just hon kan behöva det. Jag bara garvade och sa att okey då, men gå för fan inte och dö innan mig. Och tror ni inte att hon gick och gjorde det!

Ibland kanske man inte fattar att man HAR hittat sätt att umgås med den man älskar som gått bort, kom jag på nu. Jag har ju suttit här och tänkt på henne, hur vi umgicks och hur hon var och såg på saker och ting – medan jag skrivit. Hon har känts så levande hela tiden. Kanske kan hon och jag umgås genom att jag minns henne väldigt mycket ibland. Kvalitetstid istället för att bara segla förbi henne med tanken. Skriva, prata om henne och försöka göra det hon bad om – ägna mig åt andliga funderingar tillsammans med guddottern. Herreminje.. hur ska det gå till för övrigt – jag har inte en chans hahahahaha Om ni kände den tösen skulle ni också bäva. Hon har ett intellekt, intelligens och ett språk som heter duga. Hon har ju ADD för tusan.

Nä, här kan jag inte sitta hela dagen. Jag tänkte ju liksom inte flytta in här med mina minnen, även om det känns helt okey just nu när jag vältrat mig i dem en stund. För en sak vet jag, Liz hade fan heller gått med på att jag försakade mitt liv till förmån för hennes minne. Även om hon personligen förmodligen hade uttryckt det på ett mer intellektuellt vis. Och betydligt mer uttömmande. 😉

Ha en fin dag nu alla, och minns att tala om för era vänner att ni älskar dem. Levande eller döda, det spelar ingen roll. Det är skönt att få berätta det bara.


Liz älskade sina djur men speciellt sina hästar. Fråga hästarna – de vet. Så sa hon ofta till folk. Dvs, till alla utom till mig, jag är paniskt rädd för hästar trots att jag tycker att de är ståtliga djur, så jag slapp komma i närheten av dem för att fråga… 😉
Här klappar hon en mule!

Annonser

About Tant Rasch

"DAMPTANT MED RÄTT ATT PÅVERKA" Lene Rasch är förmodligen en rätt vanlig tant i 50 års-trotsen med hyperaktiva egenskaper.

Diskussion

3 thoughts on “Jag saknar

  1. Vad fint att läsa, säger jag som mist såväl föräldrar som bästis till den förbannade cancern.

    Posted by pärlbesatt | söndag 12 september 2010, 5:44 e m
  2. Å gud så tufft för dig! Ja, den FÖRBANNADE cancern!

    Posted by Tant Rasch | söndag 12 september 2010, 6:51 e m
  3. Vad fint skrivet.
    Saknar också min bästa vän, men att komma ihåg allt roligt vi hade tillsammans hjälper.
    Kram till dig från Tini tut

    Posted by Tini tut | onsdag 24 november 2010, 1:31 f m

Jag blir himla glad om du tar dig tid för en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

TANT RASCH ÄR SÅKLART EN HELT UNDERBAR

Månadsarkiv

Jag smygkollar

RSS Tarot . En del av mig

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Rebecca Rasch

RSS luleadf (bildblogg om Luleå damfotbolls A-lag)

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Marre och Jacki

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Min tama lillfirre Sushiann

David, Krokodilmördaren, Max och Maxine har fått sällskap av det bedårande nytillskottet

Besökare på sidan just nu

VARENDA TAGG :-)

%d bloggare gillar detta: