//
du läser...
Okategoriserade

Äggstra Äggstra!

…och som vanligt är det bråda tider så här på skärtorsdagen. Jag ska hinna fixa naglarna,  smörja in vårtorna och borsta tanden innan jag flyger iväg på min kvast för att kyssa hin håles håriga arsel. Det är alltid lika trevligt att komma till blåkulla och vänta på sin tur i den ringlanden kön av häxor från jordens alla hörn. Tiden går nästan alldeles för fort när man sörplar i sig kaffekask och gastar blodiga nidvisor om snälla barn. (Finnhäxorna har alltid med sig hembränt som de bjuder alla på)

Nåja, jag ska inte klaga på tidsbristen, jag brukar i princip alltid hamna sist i kön ändå de år jag faktiskt kommer fram. Men i år borde jag hitta TILL Blåkulla åtminstone. Vi häxor har nämligen blivit så moderna så. Jadå. Under det senaste häxseminariet fick alla (dvs jag) vars lokalsinne saknas, ett käckt litet GPS-chip inmonterat i höger pekfingertipp av koordinatorhäxan. Bara att flyga iväg och peka med det istället för med näsan som jag alltid gjorde annars, upplyste hon mig. Satan så praktiskt, eller hur? sa den jävla koordinatorhäxan sen och blinkade illmarigt.

Fan heller. Jag borde ha tackat nej tlli GPS-chipet för jag tordes inte hitta hem på flera månader efter den helgen. Koordinatorhäxan hade förmodligen struntat i att ställa in retursträckan. Pekfingret vred sig mot blåkullahållet så fort jag åkte i nån annan riktning och det gjorde nåt så djävelusiskt ont! Det var inte förrän jag kom på att man kunde ha magnetringar som neutraliserade chipet som fingret till sist höll sig på plats, även om det började vibrera istället. Men den biverkningen kan jag faktiskt leva med. Min onda nacke har blivit mycket bättre tack vare all kvällsmassage. Jadå.

Som vanligt tänker jag bära mina tjusiga röda lacktofflor och ett par matchande rosa nylonstrumpor till min svarta slängkappa. Hin Håle brukar nämligen alltid ge mig en liten prutt vid kysstillfället om jag gjort mig extra fin och sånt gör att de andra häxorna ser på mig med avundsjuka.”För att jag är värd det” brukar jag säga när de slänger sina onda ögon efter mig. Pruttarna får man nämligen en sån sjukt spygrön hy av, för att inte tala om den utsökta odör man kan sprida vida omkring sig.

Egentligen skulle jag vilja byta ut kvasten innan jag åker för den börjar se sliten ut. Fast nej, det hinner jag nog inte för katten sitter och väntar med kaffehurran. Nu tar jag av mig magnetringarna och …AAAAJ SOM FAN I ALLA HELVETSHÅLOR!

*swiiiiiiish*

Annonser

About Tant Rasch

"DAMPTANT MED RÄTT ATT PÅVERKA" Lene Rasch är förmodligen en rätt vanlig tant i 50 års-trotsen med hyperaktiva egenskaper.

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Jag blir himla glad om du tar dig tid för en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

TANT RASCH ÄR SÅKLART EN HELT UNDERBAR

Månadsarkiv

Jag smygkollar

RSS Tarot . En del av mig

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Rebecca Rasch

RSS luleadf (bildblogg om Luleå damfotbolls A-lag)

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Marre och Jacki

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Min tama lillfirre Sushiann

David, Krokodilmördaren, Max och Maxine har fått sällskap av det bedårande nytillskottet

Besökare på sidan just nu

VARENDA TAGG :-)

%d bloggare gillar detta: