//
du läser...
ADHD - NPF, Beröm eller klagomål

LLT och ”Funktionsnedsattas tillgänglighet i kollektivtrafiken”

Det är den 6 maj och det har snöat som tusan! Det har det gjort i två dagar.. Vi som hoppades att sommaren var på väg här uppe i norr, men inte.Fast just nu lyser solen i och för sig, kanske snöandet har gett sig. Hoppas! För ingen vill väl ha kyla och halka tillbaka?

Medan vi inväntar besked från vädret,  tänkte jag berätta om det här regeringsuppdraget som ligger ute nu, när man kartlägger funktionsnedsattas tillgänglighet i kollektivtrafiken över hela landet och representater från olika organisationer etc blir intervjuade.

Det här kan bli långt misstänker jag. En ”varning” för att det kan bli väldigt hoppigt också kan nog vara bra, se det som väg-gupp så blir det nog bra 🙂

Jag skulle svara på frågor och gärna komma med egna exempel, om hur en busstur med kollektivtrafiken (i Luleå gäller LLT) kan se ut i detalj för en person med NPF och viss tilläggsproblematik.

”Vi uppskattar mycket att du tackat ja till att medverka i en intervju inom ramen för studien ’Funktionsnedsattas tillgänglighet i kollektivtrafiken’, vilken vi på AB Stelacon genomför på uppdrag av den statliga myndigheten Trafikanalys.

Studien syftar till att kartlägga alla de faktorer som påverkar tillgängligheten i kollektivtrafiken för olika kategorier av funktionsnedsatta. Denna kartläggning skall i ett nästa steg utgöra underlag för en modell som möjliggör kvantitativ mätning över tid av tillgänglighet för funktionsnedsatta i kollektivtrafiken.

Jag vete fan om det är så bra för LLT att just mina svar kommer att ingå i kartläggningen, men eftersom intervjuföretaget hade letat rätt på mig via någon annan ”av oss” som visste att jag brukade åka buss och även hade ingått i ett annat projekt som kommunen har gjort. Attention här uppe kontaktades för att få kontakt med föräldrar som kunde tänka sig ställa upp.

Det bussprojektet genomfördes för kanske 4-5 år sen och i vilket det skulle göras utvärderingar om barn och ungdomar med NPF i kollektivtrafiken i Luleå, där vi föräldrar skulle komma med berättelkser och förslag,.

Jag vet inte, men jag tror att det kan vara svårt att få personer att ställa upp på forskning och intervjuer kring NPF även om det sker anonymt, ingen vill väl hamna i såna där som Eva Kärfves klor sen ”Gillbergaffären”  Ja, även där kan hon gotta sig antar jag. Nu när hon sett till att sekretessen inte är värt nånting när andra vill åt anonyma forskningsuppgifter.

Vi pratade i ca en och en halv timme, jag och han den där interjuaren Per från Stelacon. Han kom med en massa följdfrågor   eftersom jag kom med massor av konkreta förslag till lösningar på en del av det jag tog upp kan vara problematiskt för vår målgrupp – och för att han berättade att en del av mina lösningar jobbar man nu på i storstadsområdena.

Bara så den som kommer att läsa det här vet, speciellt om det råkar vara nån som är knuten till LLT AB, att mina svar under intervjun inte gjordes i syfte skada eller klaga över LLTs brister i allmänhet. Jag var faktiskt mycdket noga med att berätta vad som är bra och att LLT ständigt jobbar på att ge service till sina passagerare. Bland annat tog jag upp att informationen på hemsidan alltid är aktuell, känns lättillgänglig även om jag personligen trodde att man på gratissidan menade att det bara var. Inga störande rörliga mojutter som bara avleder någon med koncentrationsproblematik och så pass enkel att även ett yngre barn kan lära sig att använda t ex reseplaneraren.. Ja den är för övrigt genial!  Hemsidan finns också finns på flera språk.

Det här tog jag upp som något som verkligen gynnar vår målgrupp:
(Direkt från LLTs hemsida)
”Hållplatserna är skyltade med namn och aktuella tidtabeller. Bussarna är skyltade med linje nummer och destination. Textad display i bussen visar namnet på nästa hållplats samt att hållplatsnamnet ropas ut. Personlig information på telefon 0771-99 00 00 mån—fre 06.00—20.00, lör 10.00—15.00, sön 10.00—20.00. Alltid aktuell information på vår webbsida.”

Det JAG saknar och det sa jag, är information om hur länge stoppet varar vid varje hållplats. Anledningen till det är att även vissa av busschaufförerna verkar ha problem med uppmärksamheten bakåt när det är avstigning på gång.

Jag begriper att det är svårt att räkna ut hur länge ett stopp kan vara vid varje hållplats, men som jag ser det skulle det kunna fungera från motsatt håll, dvs att passageraren (via sin plats på något vis) själv uppger att han eller hon behöver extra tid på sig när det är dags att stiga av.

Inte vet jag hur. Jag är ingen ingenjör. Fast… den där texten ”stannar” kunde kanske kompletteras med ett ”extra tid” när någon tryckt på ”extratids-knappen” kanske? 

LLT får väl ge sina chaufförer helgkurser i att hantera sin ilska som de kan behöva ifall någon råkar trycka fel dårå, för det kommer folk att göra, speciellt som man redan idag inte vet om man har tryckt på stopknappen förrän det med en viss fördröjning kommer ett rödlysande ”Stannar” i displayen längst framme i bussen.

Och på tal om det. Förr plingade det när man tryckte på stoppknappen, då visste man att man tryckt. Nu testar man alla knappar man kan hitta omkring sig för säkerhets skull. Jag gör det och jag har sett många andra göra det också. Just det kanske är en generationsfråga förstås 😉 Men jag blir givetvis orolig för att busschauffören inte kommer att stanna vid nästa hållplats om inte jag lyckas förmedla att jag vill stiga av med hjälp av stoppknappen – som inte plingar.

Jag kan inte allt om allas personer med NPF och liknande problematik kring deras bussproblem, men jag är rätt påläst och kunnig inom många av de här diagnoserna och har fått höra många berättelser om även såna triviala saker som att försöka ta sig till bussen, väntan på busshållplatsen och resans gång. MEN jag vill också berätta vad jag berättade för den här Per som är NPF-relaterat speciellt om man tänker sig att man behöver veta vad som sker innan man kan ge förslag till lösningar..

1. En mycket allvarlig händelse på LLTs buss från Kallkällan till centrum inträffade i julas. Min väninna från Stockholm var på väg till tågstationen med sitt barnbarn på 7 år och sin hund, en Jack Russel som är van att åka tunnelbana dagligen med sin matte.De skulle kliva av vid tågstationen eftersom de skulle ta tåget till Boden.

När de ska kliva av längst bak där flickan hade velat sitta låter hon hunden vilken hon har i koppel hoppa av först eftersom det är en ”enkeldörr” och alla inte kan gå ut samtidigt. Med flickans hand i sin ska hon kliva av bussen då busschauffören utan förvarning anser att det är dags att åka, stänger dörrarna och åker iväg med min väninnas arm kvar mellan dörrarna, ungen som chockat inte fattar nånting och väninnan som skräckslaget ser hur flickan står där och hunden som dras med i sitt koppel. Alla i bussen skriker att han ska stanna och efter ett antal meter fattar chauffören och stannar. Inte ens en ursäkt kommer det då, han bara öppnar dörren så flickan kan gå ut till sin mormor som står där helt chockad med hunden som kunde ha strypts eller/och blivit överkörd, flickans utströdda packning – och åker vidare.

Tilläggas ska att min väninna har ADHD, bland annat. Barnbarnet har diagnosen ADHD. Eftersom jag talade med väninnan efteråt vet jag att hon inte orkade anmäla händelsen, hennes axel värkte så hon skulle ta sig till vårdcentralen men sen fick det vara. Hon trodde att LLT skulle skylla på henne eftersom det tog sån tid för det lilla sällskapet att ta sig av på ett enkelt sätt när bussdörren var för smal för dem att gå ut tillsammans på ett säkert sätt. Hon hade blivit förvirrad av att behöva planera så där i all hast när flickan var med, för att hon inte visste om hon skulle ta ut flickan eller hunden eller bägge först.. LLT skulle säkert bara säga att hon borde ha tagit mittenutgången eller nåt sa hon trött. Eftersom hon själv inte ville anmäla så gjorde inte jag det heller. Men det har hänt. Nu vet ni det.

Och därför kan det som hände, med mitt goda samvete, nämnas i sammanhanget om vilka svårigheter som kan uppkomma när man åker en busstur i Luleå.

2. En annan mycket allvarlig incident hände min egen unge. Det var svinkallt ute, riktigt kallt nästan 30 grader.Hon hade stått vid hållplatsen och väntat utanför COOP på Örnäset – som hade stängt  för en stund sen. När bussen kom och hon klev på funkade inte busskortet och hade hon bara 7 enkronor men hon hoppades att busschauffören skulle låta henne åka med ändå, eftersom det var så kallt att ögonfransarna frös till is. Då fattar ni va?

Hon nekades att åka med bussen av busschauffören och trots att hon gav honom kreativa förslag på alternativ,  frågade om han kunde hjälpa henne att ringa oss föräldrar eller en taxi (som kunde ha fått betalt när hon kom fram ) eftersom hennes mobil hade laddat ur i kylan. Eller kanske han kunde vara snäll och låna henne de tre kronor som saknades ur egen ficka eftersom det inte fanns några passagerare att fråga? Men nej. Hon fick inte åka med. Chauffören upplyste henne om att reglerna var såna att har man inte nog med pengar så får man inte åka, för då börjar ni sätta det i system hade han sagt trots att flickungen stod där och frös som satan och bad honom att vara schysst åtminstone!

Min tonåriga dotter kunde faktiskt på riktigit ha avlidit på vägen hem den kvällen när hon blev tvungen att gå hem över Mefosbron den här sena vardagskvällen när hon inte ens fick hjälp av busschauffören som vägrade låna ut sin egen mobil så att hon kunde ringa hem efter skjuts.

 När dottern kom hemhade tårarna förfryst hennes kinder och hon så kall att hon skrek som ett plågat djur när jag placerade henne i duschen för att det ljumma vattnet kändes som eld. Hon fick inte ur sig vad som hänt, hon somnade där hon satt med handduken omkring sig.

Jag anmälde det här till LLT, dagen efter. Jag var så förbannad så jag hade fan kunnat mörda den där satans chauffören och sen även gubben på infon som ”skulle kolla upp vad som hade hänt. Det här låter ju konstigt… ”

Men han lovade henne fick 50 kr i kompensation på busskortet och sa att det var jättetråkigt vad som hade hänt henne, men å andra sidan så kunde man ju inte låta ungarna tro att de kan åka utan att betala. Jag sa att han var fan inte riktigt klok, att det här inte handlade om biljettpengar – utan om att en vuxen man i form av en busschaufför måste ha känt nåt slags gudskomplex där han körde omkring på arbetstid i sin arbetsgivares varma buss när det var 30 grader kallt, och vägrade att en ung flicka tog sig hem när hon klev på sista bussen för kvällen på väg hem.

Det går bara en enda busslinje på den sträckan, ungarna är tvungen att ta sig till skolan med buss om det inte går att cykla. Som förälder, vare sig man har något NPF eller inte, så måste man kunna lita på att samhället vill våra barn väl, men vad gäller den kommunala busstrafiken gör inte jag det eftersom jag inte har en aning om vem den där chauffören var.

Ja, vem vet, kanske var det samma en som körde iväg med min väninna arm och hennes barnabarn, när hunden och övriga kroppsdelar av henne hade gått av.

Idag ångrar jag att jag inte polisanmälde händelsen eftersom liknande händelser har skett både senare och efteråt med många barn och ungdomar här i stan.

Jag känner förresten personligen TVÅ busschaufförer som jobbar för LLT, och har pratat med bägge om det här. Iingen av dem hade låtit nåt sånt här hända NÅN unge. Alltså har LLT i varje fall TVÅ busschaufförer som begriper sig på att det är skillnad på försummelse av regler och ett sunt förnuft. Det är ju positivt. *sarkastiskt*

 Jag tänker också på den unga mamman som jag började prata med på en busstur efter att jag hjälpt till med att hålla fast hennes barnvagn som hon inte lyckades få fast fort nog – och fått tag i den andra, en tokvild unge på 4 år som tänkte gå av bussen igen eftersom bussdörrarna stod öppna! alltmedan den nu panikstressade mamman skyndade sig fram mot förarplatsen för att dra sitt busskort och hinna tillbaka till barnen innan bussen åkte.

Det visade sig att mamman hade ADD. Hur jag fick veta det? Jo, när hon tackat mig för hjälpen så sa hon att hon trodde att vildbasaren hade damp och det var jättesvårt att åka kollektivt nu när det kommit en liten till som skulle spännas fast och fåp den andra att sittaoch vänta på ett säte om de nu inte var upptagna förstås. Så jag frågade om hon eller faderskapet hade nåt slags liknande beteende de med, sånt brukar vara ärftligt sa jag och berättade att jag själv hade ADHD. Då fick jag ju veta att hon själv hade diagnos och att det var därför hon kände igen ungens beteende, Och så fick jag höra om en massa problem med bussåkande de hade haft, särskilt då i samband med att busskortet skulle dras när hon kände hur stressad både hon, ungarna och passagerarna blev.

Ja fy tusan. Förr fick faktiskt föräldrar med barnvagn åka gratis, men inte nu längre. Ja, är det så här det ska bli om jag blir mormor nån gång, ALDRIG i helvete att jag skulle ta bussen med ungarna.

…Så tänker nog en hel massa föräldrar tror jag. Här handlar det inte om avgaser och diverse mindre bra miljöfaktorer för att välja bort kollektiv bussåkning, det är ett ställningstagande där man måste väga in sin konkreta ångest för att det kan hända något som kan skada ens barn mot en del av de där busschaufförernas tidschema och obrydda hållning till sina passagerare.

Jag begriper det bara inte, och det sa jag i intervjun, varför har inte LLT monterat en extra kortautomat i mitten på bussarna där barnvagnar, rullstolar och rullatorer ska stå om det ska betalas? Alla föräldrar säger ju samma sak för fan! 

Så här står det på LLT´s hemsida under Gratisåkare:

”Upp till tre barn under 7 år åker alltid gratis tillsammans med betalande anhörig.”

Bussresande har varit en ständig källa till problem för mig som missat inte bara bussar, utan även tåg och flyg pga en förfärligt bristande tidsuppfattning. Därför undviker jag numera att åka kollektivt om jag inte måste. Det är bättre för mig att ta bilen trots att mitt lokalsinne är under all kritik det också, speciellt om jag har en tid att passa.

Eftersom jag sällan behöver åka buss numera har jag inte fyllt på busskortet utan får gå och köpa såna där värdekvitton på affären. Det är  besvärligt tyckte jag, men ingenting emot när jag klev på bussen och skulle åka hem från stan för mina två 10 kronors åkbiljetter som jag fått veta att jag behövde när jag köpte dem nån månad tidigar. Det visade sig att de hade höjt till 25 kr. Jag blev tvungen att kliva av igen eftersom de inte tog emot en 5 krona. Jag överlevde för jag fick som tur var skjuts hem – så var det med den bussresan.

Efter den här intervjun funderar jag på om jag kanske skulle ta och legitimera mig och berätta att jag genomför blindkontroller av chaufförernas beteende och körstil nästa gång jag råkade ut för detta. För jag har märkt att när det händer något negativt i samband med LLT så är det med råge. Och det verkar som att de där 12% enligt deras egen undersökning, som inte är så positiva till LLT också har märkt det.

Det kommer mera…

Jag har krtitiserat LLTs busschaufförers beteende tidigare här på bloggen (se nedan)  men eftersom jag inte hållit reda på vilka tider jag hade åkt och därför inte kunnat precisera vilken eller vilka chaufförer som körde de turerna  struntade jag i att ringa till deras kundtjänst. Men jag HAR berättat att det har hänt när jag fyllde på månadskortet. Kanske att det gick fram till nån som kunde ta chaffisarna i örat, jag vet inte. Jag kanske bara räknas som gnällig och ingen att räkna med. Vad vet jag.

Så här skrev jag efter det här inlägget

”Hälften av gångerna jag sätter mig på en buss sitter chauffören (ofta män någonstans i 30-årsåldern) och snackar i sin mobil under körningen och glömmer av vad han gör vilket har resulterat i att inbromsningarna blivit nog så hårda och folk ser väldigt uppbragda ut de gångerna. Samma när de drar iväg från hållplatserna. Sist höll en gammal dam som knappt kunde gå, på jättelänge innan hon kunde gå vidare och sätta sig för hon var tvungen att hålla fast sig. En av medpassagerarna hjälpte henne såklart, men hon VÅGADE inte fortsätta innan det blev lugnare.

Och jag har varit med flera gånger de senaste månaderna att passagerarna varit tvungen att ropa åt chauffören att lugna sig i kurvor eller stanna etc.
LLT må ha fått bästa betyg för att logistiken funkar utmärkt men chaufförernas mobilsnack kontra körning får underkänt av mig.”

Jag har givetvis positiva erfarenheter också, i det här inlägget (när Svartöstabussen fortfarande var nummer 1) ger jag busschauffören beröm för sin insats under en vidrig snöstorm

Luleå Lokaltrafik AB (som är kommunalägt) må ha gjort en massa bra förbättringar (Tack!) men jag har ofta undrat över vad ledningen på det där stället egentligen har för budskap åt sina anställda busschaufförer innan de skickar ut dem på sina linjer och påminner dem att hålla tidsplanen. En teori jag har är att ekonomichefen Anders Johansson (se fotot)  hängt upp en propagandabanderoller i busschaufförernas fikarum där det står sånt som”Om en passagerare försöker komma undan med en enda krona för bussbiljetten – försöker alla ” och ”Stryp gratisåkare och långsamma avstigare redan i vaggan”

Jag tillhör Riksförbundet Attention, vi är ca 11 000 medlemmar numera, fördelade över hela landet. Vår lokalförening heter numera Attention Luleå-Boden eftersom länsföreningarnas medlemmar i hela landet sedan några år istället ansluts till den närmaste lokalföreningen. 13 av Norrbottens 14 kommuner ingår i Attention Luleå-Boden. För några år sen startade Älvsbyn en egen lokalförening under riksförbundet.
Klicka här för programmet ”Det här vill vi”

Till sist. Jag kollade upp Stelacons uppdrag om tidigare gjorda undersökningar efter intervjun. Jag hittade bland annat information om att det genomförts en stor undersökning på om det vore intressant att privatisera kollektivtrafiken men som jag fattade det visade resultaten på att det inte är lönsamt för vare sig passagerarna eller näringsidgarna att privatisera den kommunala kollektivtrafiken.

Det var nog allt.


Annonser

About Tant Rasch

"DAMPTANT MED RÄTT ATT PÅVERKA" Lene Rasch är förmodligen en rätt vanlig tant i 50 års-trotsen med hyperaktiva egenskaper.

Diskussion

One thought on “LLT och ”Funktionsnedsattas tillgänglighet i kollektivtrafiken”

  1. Tack! Skönt att se att det inte bara är i Gävle som kollektivtrafiken kör som galningar och behandlar sina resenärer som skit. Oxå skönt att se att folk med NPF gör sina röster hörda.. Själv önskar jag att jag hade orken, men det blir för jobbigt.. Jag har ADHD liksom fyra av mina älskade ungar (de andra två har inga diagnoser.. men jag tror att de drar lite åt aspberger) och min käre fästman. I vår familj är det alltså sex ungar (8-19 år) och två vuxna samt en Jack Russel med ”spegelfobi”, och vi är helt beroende av det förbannade ”lokalsnöret” då ingen av oss har körkort. Skulle kunna fylla många spaltmeter med incidenter bara från vår familj, men hittar inte kraften, tiden att skriva mer än att jag i dagsläget betalar dem 3200 kr för det höga nöjet att alltid dras med förseningar på runt en halvtimme när det kommit lite snö.. borde de inte nånstans ha insett att det kommer snö på vintern?

    Posted by Cassandra | fredag 14 december 2012, 11:35 e m

Jag blir himla glad om du tar dig tid för en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

TANT RASCH ÄR SÅKLART EN HELT UNDERBAR

Månadsarkiv

Jag smygkollar

RSS Tarot . En del av mig

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Rebecca Rasch

RSS luleadf (bildblogg om Luleå damfotbolls A-lag)

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Marre och Jacki

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Min tama lillfirre Sushiann

David, Krokodilmördaren, Max och Maxine har fått sällskap av det bedårande nytillskottet

Besökare på sidan just nu

VARENDA TAGG :-)

%d bloggare gillar detta: