//
David

En slags novell

RUMSREN ELEFANT BORTSKÄNKES TILL DJURVÄN

David 55 år behöver ett nytt hem pga allergi. Han är absolut rumsren men kan markera revir vid brunstperioder.

Han är gosig och kelsjuk men tyvärr lite bolltokig. David balanserade på bollar i timmar och gnuggade in dem i slem för övningens skull. Jag fick släppa ur luften ur de illaluktande slembollarna i hemlighet till sist. Han sörjde slemplattorna i evigheter, innan vi begravde dem i sandlådan vid hyreshuset där vi bor. Han var säker på att det var han som trampat ihjäl dem. Och jag höll med.

David vill gärna komma till ett hem där han får vara herre på täppan, några flodhästar i vardagsrummet står han gärna ut med, men han vill ej dela kiss&bajslåda med dem.

Om ingen kommer och hämtar David tills klockan 12 imorgon skjuter jag honom och då är det ditt fel att en fullt frisk och utrotningshotad elefant dör!


(kisslådan)

OKEY JAG ERKÄNNER. DAVID KISSAR INNE

Jag är tvungen att erkänna en sak, det kommer ändå fram, jag ljög. David är INTE rumsren, det är därför han måste bort. Jag har försökt med allt. En gång svalt jag honom för att bajset skulle ta slut inför en liten bjudning jag skulle ha för mina kamrater. Och de här pinkpölarna sedan *suck* Han har en förkärlek att lyfta benet mot en av hallborden och lätta på trycket i säkert en halv minut ifall vi inte hinner ut snabbt nog om morgnarna.

Jag sydde en kisslapp i sådant här kapelltyg som jag knöt runt midjan på honom. Jag lade in cellofan som jag var och stal från ett lager här utanför stan en natt, för att det skulle suga upp det värsta. Det hjälpte inte heller, David fick tag på rosetten och knöt upp alltihopa och sedan spred han ut cellofanet över hela lägenheten. Det stank elefantkiss i månader efter det. Nu står här två ton cellofan på balkongen och jag vet inte vad jag ska göra av det. Det har börjat mögla lite här eftersom det droppat ned snöslask från grannens balkong ovanför mig såg jag, men om någon tror sig behöva det kan ni hämta det omedelbart. David kan kasta ned det, han är urstark!

Från början då David var liten, byggde jag om(trots hyresvärdens förbud) ett av mina 3 rum till elefantstall . Där satte jag in kisslådan som jag fick låta lasta in balkongvägen pga sin skrymmande storlek. Den hade en sån käck ramp som han kunde gå upp- och nedför för att inte dra med sig all pellets. Jag köper sån här superuppsugande träpellets direkt från sågen, det ryms ganska mycket i Davids bärkorgar. Den är nedspolningsbar sade de på sågen, då jag berättade att jag skulle ha pelletsen till en kisslåda, men första gången jag spolade ned det smulade spånet fick de göra stambyte efteråt. Jag var inte vidare populär bland mina grannar efter det.

Grannarna ja, de klagar på allt. Grannen nedanför är en sån surputte så ni kan inte tro det. Han är den ende i huset som faktiskt fått göra om sin lägenhet till bostadsrätt. Det kanske beror på att han är kusinbarn till ägaren av fastighetsbolaget. Nå, hur som helst så hade David studsat bollen lite väl hårt i golvet en tidig söndagsmorgon. I tre timmar övade han. För att få in en perfekt studs, antar jag.

Det hade tydligen blivit ordentliga sprickor i hans tak, sade surgrannen, och efter studsandet hade David markerat bollen för att påminna vår hamster Krokodilmördaren, om vems boll det var. Ja, ni kan ju tänka er vad förvånad grannen blev då det började regna från taket. Han trodde att mitt akvarie hade gått sönder nu igen, för jag har narrats lite och inte berättat för honom om att jag har en elefant boende hos mig. Istället har jag berättat att jag har ett 70-tusenliters akvarie med hopp-fisk och att det är därför det brukar kännas lite i huset. 400 hopp-fiskar som plötsligt landar samtidigt ger ju såklart ganska stora dunsar. Surgrannen är fisk- och äggallergiker, det hade jag som tur var fått veta av en annan granne som brukar skvallra med kassörskan på ICA, så han ville inte komma och titta när jag falskt bjöd in honom.

Det som är extra jobbigt med David är att han avskyr barn. Han började göra utfall mot barn ungefär i 17-års åldern och trots att jag har gått kurser och haft personlig coatching har jag inte fått bukt med det. Och det värsta är ju att barnen inte fattar att hålla sig borta. Jag varnar dem numera, viftar och hotar dem med min kastyxa ifall de kommer närmare, men de skiter oftast i mig, har bara ögon för David och han kastar sig efter dem och tjuter av mordlust som bara en fullvuxen elefanthanne kan. Jag borde inte ha köpt ett sånt där flexikoppel. Det ställer bara till det.

När rycket kommer och han kastas i backen går allting någonting sönder. Sist var det asfaltsuppfarten till parkeringen. Det blev ett jättehål och folk körde ned i det utan att tänka, de hade ju kört där i morse typ. Oj vad de var arga på mig. Men jag tycker det var den där ungens fel, om hon inte hade kommit tultande med sina små elefantklappartankar hade det aldrig hänt.



DAVID SOM FILMSTJÄRNA

(Jag och grannarna här till vänster)


I morse hade jag, tillsammans med mina energiska grannar, grävt graven där David skulle vila om ingen hämtade honom före klockan 12:00. Ulla-Britt ställde upp och serverade både kaffe och kall öl till alla svettiga spadgrävare, det utvecklade sig nästan till gravöl i förtid och på Stat-oil hade de hängt upp ballonger till barnen för att fira. De sponsrade även den fina grävmaskinen. Det var bra det, det hade annars gått på över 24.000:- + moms!
Johansson, jägaren på hörnet kom förbi strax före klockan 12:00 som avtalat.

Nå vars ä elefanten som ska skjutas, sade han, och stoppade vant in en stor blöt ostoppad snus med sin valkiga jägarnäve, samtidigt som han talade så att det sprutade in bruna illaluktande snusflagor i hela hallen.

Det borde han nog inte ha gjort. Inifrån köket hördes nu en ruskigt slemmig nysning vars kraft fläkte ut väggarna ända fram till ytterdörren. David kom nu undrande fram emot oss, där vi stod, fortfarande chockade och stendöva av braket. Han snorade och gned sina rinnande röda ögon med den alldeles utnysta snabeln så gott det gick.

David är fruktansvärt doftkänslig och snus tål han bara inte. Han kan höra en snusdosa öppnas tre kilometer från hemmet och innan jag kom på det höll jag på att haverera mentalt. Efter den sista nysattacken för ungefär 35 år sedan, ljudisolerade jag lägenheten med 4 lager glasfiber och sedan på det, äggkartongsflak från Lindgrens frigående höns & hönsfabrik.

Johansson starrbligade. Han stod som fastfrusen när den snorande elefanthannens ståtliga betar slog i hallväggarna där han snörvlade sig framåt i det trånga utrymmet. Sedan hände allting mycket snabbt. Särskilt i Johansson byxor.

Jag suckade. Folk reagerar alltid så konstigt på mitt keldjur. Jag börjar nästan förstå att trafiken från Polen av smuggelelefanter minskat med över hälften. De blir så förfärligt stora efter några månader bara, och inte kan man ha dem i en väska på axeln särskilt länge heller. David växte ur sin redan efter någon månad här hemma. Jag ringde numret som jag fick av gubben som sålde honom till mig för att klaga. Men numret hade upphört och förresten förstår jag inte polska hur som helst. Den andra bärväskan till David som jag skaffade var för det första ingen väska och kanske inte så chic, det fick bli en här pirra på hjul från Jula för bara 400 spänn. De hade bara gula tyvärr. Det gnölades om att den tog plats när jag kom in på mitt stamfik, jag fick sluta fika där för att slippa gnället.

(Min pirra)

Som det nu är så vet jag varken ut eller in, jag har ingen skjutvillig elefantavlivare längre(efter Johansson stinkande flykt)Nu funderar jag därför över Sams erbjudande. David är erbjuden en huvudroll i en av deras filmer. Eftersom David dels är en trogen biobesökare och dels har raggsockor som sin fetish, skulle man ju kunna tänka sig att en huvudroll i en egen film skulle smälla högt.

Krokodilmördaren har försökt övertala mig att vi ska behålla David. Han lovar och svär att han ska ta över allt pisstorkande och mockningen av toastolen. (Det går inte att spola när David gått på toa, man måste skrapa upp det och kasta det på gödselstacken som vi har bakom cykelstället på gården. Men jag undrar jag. En liten hamster som han orkar ju knappt lyfta bajsspaden.

David har med andra ord fått respit och nu ligger han och plirar på sitt bästa solställe här utanför på parkeringsplatsens grönområde, så där som bara en riktigt nöjd och levande elefant kan.



Rabiesvirus

DAVID I RABIESKARANTÄN

Mycket har hänt sedan sist. David sitter i karantän sedan 12 timmar tillbaka. Anledningen till det är mycket allvarlig fast egentligen handlar det mest om en misstanke och jag har blivit ålagd av bostadsbolaget att hålla honom i karantän och under uppsikt under inkubationstiden för rabies.

Bakgrunden till den hårda befallningen om att fjärma David från omvärlden beror på följande händelse: För 35 år sedan försvann David en sommar, ingen vet riktigt vart eller vad han varit med om. Jag blev inte särskilt orolig när han försvann, tänkte mest att kanske han har nomadblod i sig för det är vanligt att elefanter har det, och då kommer han nog tillbaka när kylan sätter in till vintern. Mycket riktigt gjorde han det. En sen kväll när rimfrosten hade kommit ett par nätter i följd, kom han ångade över parkeringen och tog kurvan vid parkeringsbolagets förbudsstolpe på ett ben innan han tjongade in i husväggen och blev liggande.

Jag hade sovit ute på balkongen hela sommaren i hopp om att få syn på honom så nu vaknade jag av tjonget och lockade på honom med en ett par grytlock, vilka jag slog ihop så där som positivspelarapor brukar göra (han älskar det ljudet). Då kvicknade han till, mindes vart han skulle och slank in genom den praktiska elefantluckan jag låtit montera i husets ytterdörr.

Vi bor ju på 5e våningen och hissen var upptagen då han skulle gå upp, så det var nog därför att det blev som det blev. Han har så svårt med det där att vänta, nämligen.

David gick bärsärkagång hela vägen upp i ilska för att hissen inte kommit när han tryckt på hissknappen, han tog trapporna 9 steg i taget, med rinnande fradga kring käften av att ha tuggat för mycket björkris och hela snabeln vart helt skummig pga det. Han slog med den längst spjälorna under trappräcket och drog loss dem som vore de små stickor, kastade dem sedan likt spjut på grannarnas dörrar. Som tur var skadades ingen den gången.

Värst blev det för dem på tredje våningen för där hade en familj med en bebis glömt ute sin barnvagn och ni vet ju hur David är, han trodde såklart att det låg en äckelunge i barnvagnen så han tog tag i den och vred ihop den till en liten boll, vilken han för övrigt tog med sig för att kunna hoppa på, resten av vintern.

Fast det blev inte riktigt som David tänkt med det, försäkringsbolaget köpte in vagnen och sålde vidare den till nån kufiskt tant som restaurerar och förstärker balkar och sånt i försäkringsskadade barnvagnar. Tanten sålde sedan vidare den i sin tur, för en hutlös penning, till en prövad mamma som just fött en bebis med svåra bitbehov. Vagnen var precis vad hon behövde till den vilt huggande lillpojken eftersom ramen och alla smådetaljer var förstärkta med bitsäkert gummi.

Grannarna ringde störningsjouren och de kom, fick syn på all fradga som låg i skummande högar hela vägen upp till femte våningen. Men jag hade skurat framför dörren så de upptäckte aldrig att det var till vår dörr det skummande fradgaspåret gick ,som tur var. De skickade emellertid utan min vetskap skummet på labb och sedan kom ett anslag upp i foajen: För kännedom, började det, om någon av husets innevånare mot förmodan vidrörde skummet som sölade ned hela trapphuset för någon vecka sedan, ombedes denne att genast kontakta smittskyddet för städerskan var död.

(Här fann man städerskan
med det sista av Davids rabiessmittade fradga).

Sedan följde ett par vansinnesveckor. Jag åkte också typiskt nog på den där rabiesen och vågade inte duscha på flera veckor. Jag blev så fruktansvärt rädd för vatten se, det är tydligen en av diagnoskriterierna för rabies, att den ger vattuskräck.

Inte ens kaffe kunde jag dricka längre, så jag sov mig igenom dagarna. David också. Vår hamster svalt ihjäl, tyvärr. Men så var inte Puttefnask som vår Krokodilmördaren, som går i ide såna här gånger och kan leva på bara hoppet i månader.

För att göra en lång historia ännu längre är det pga av denna lilla incident som David sitter i karantän nu. Grannarna är rädda för att historien med rabiesskummet ska upprepa sig. Särskilt eftersom den nya städerskan är så trevlig och inte heller särskilt nogräknad ifall det står lite skor och sånt framför dörrarna. Som den där som dog.

Det vore en stor förlust om vår kära nya skurtös dog bort för oss.

Grannarna hänvisade till Davids mystiska försvinnande för ett par nätter sedan (och kom inte tillbaka förrän på morgonkvisten) i sitt åberopande om karantän. , Min granne mittemot, den väna Ullis, försökte ge David alibi för tidpunkten för försvinnandet och kom med en helt osannolik historia om ölbackar och en pokerspelande mycket elak Måns. Hon har ett gott öga till David för han brukar hjälpa henne bära hem de tunga kattsandsförpackningarna från Lantmännen till hennes menargeri av katter. Hon köper 200 kg per månad. Till 3 katter! Man kan ju undra över vad de egentligen gör av den där kattsanden egentligen. Men den gubben med ölen gick inte, för David är ju nykterist!

I allafall ett par tre månader till. Då går antabuskuren ut enligt veterinären.



DAVID KANSKE SKA BLI PAPPA

Veckans Slogan

No elefantpoo, no kis

s!”

(Elefantringen) Jag och David står längst upp till höger.

Kom hem idag från Lettland. Herregud vilken resa. Ni kan ju tänka er själva, en fullproppad buss av spyende elefanter med diarré. David klarade sig från diarrén den här gången men hon jag satt med, hennes elefantko tål inte att avmaskas med de där dundermedlen som veterinären ger vid gränsen. Man får nämligen inte ta tillbaka elefanterna till Sverige utan att avmaska dem. Det är ju den här bandmasken man vill stoppa, man vill inte ha den i vårt svenska blåbärsris.

Vi har varit på elefantutställning i helgen. Jag hade anmält David till den rödlistade hotade arts-klassen för det är två år kvar till sällsynta veteraner. Det här rabiestestet kom tillbaka lagom till bussen avgick så vi for direkt från karantänen till busstationen där resten av gänget hade lyckats pressa in 13 stycken elefanter av både asiatisk och afrikansk härkomst. Birgitta hade tagit med sig sin bengaliska tiger Murre som sällskap till Sonja, en afrikansk skönhet med otroligt perfekta hängöron som David har ett gott öga till. Murre och Sonja delade bur.

Jag ställde David vid bakdörren så vi skulle ha nära ut och pinka. En av honorna hade börjat komma i brunst och David och de andra hannarna började resan med att markera i sina burar! Jag hade surrat Davids pinklapp i dubbelmadrasserad Dux, med silvertejp. Det räddade buren, men tyvärr fick han ”russinhud” som ett skärp kring kroppen och det anmärkte såklart domaren på. *skit å*

Det var jättefint väder hela dagen, vi skulle gå mot 18 andra hannar vilka kom från hela Europa. Jag gick runt lite med David i hans nya koppel på området, för att få honom i stämning. Jag hade glömt att ta med mitt utställningskoppel så jag köpte ett nytt. De nya kopplen som har kommit är lite smidigare att få över betarna vilket är bra. Davids betar är enorma!

Elefantuppfödare från de baltiska länderna vässar ju betarna, men i Sverige är det förbjudet sedan flera år tillbaka eftersom de ger svåra skador på ägarna. Problemet är att ringdomarna har en förkärlek att premiera de vässade elefanterna, så det är klart att uppfödarna och andra utställare fortsätter med otyget. Den här gången var det mycket riktigt en av de vässade grabbarna som tog hem BIR. Men det blev aldrig någon rosett då ringsekreterarens halspulsåder råkade hamna i vägen för BIR-killens betar. Alla prisrosetter gick åt till att försöka stoppa blodflödet men det var ingen idé.

Sekreterarens lik lades bakom domartältet tills veteranerna och bästa uppfödargrupp var genomförd och en av tjejerna från ringen bredvid där de hade visat turkiska kräftor, ställde upp som ringsekreterare. Eloge till henne för det kan inte ha varit lätt att hålla reda på allt domaren sade. Vår ringdomare var proffesionell auktionsutropare till vardags och använde alla termer flera gånger och i olika versioner, han ljudade högt och tydligt och mycket snabbt sitt utmärrrrrkt, utmärrrrkt huvud, huvudet är utmärkt.. ska vi säga att huvudet är utmärkt, första andra tredje ja UTMÄRKT – är huvudet på denna elefanten osv osv i all evighet.

Dalasvenssons Sur-Stina”, en av de rödlistade hotade artselefantkorna i ringen

Det var nästan att jag höll på att börja bjuda på en av de större elefantkorna men de flesta blev helt förvirrade eftersom domaren körde den här typen av öppen kritik. Från början trodde många som stod omkring att han frågade oss ifall vi höll med, och det gjorde man ju sällan eftersom alla höll på sin egen elefant. Det trista var att han bröt på ungerska och då blev ju kritiken efter det . Den nya sekreteraren visade sig var tondöv och talade bara estländska.

David och jag hade jätteroligt hela resan trots att han reagerade lite med illamående på maskmedlet. Jag och Birgitta kom överens om att träffas Sonjas kommande brunstperiod eftersom David nu hade fått sitt internationella CERT och blivit Champion. Han har aldrig efterfrågats som avelselefant förut, så det ska bli spännande. Jag har ju haft planer på att kastrera honom för att få honom att sluta pissa inne sedan jag lovade Krokodilmördaren att vi skulle behålla honom. Nu ändrade jag mig för Birgitta lovade att jag skulle få ta en elefantunge som betalning för betäckningen.

Tänk vad gulligt med en liten elefantbebis! Det skulle säkert fungera ifall jag gör plats i vardagsrummet och slänger ut soffgruppen.

Davids kritik översatt i Babelfish (eftersom jag inte kan estländska särskilt bra.)

Ytm.typ. Stil. elefanth. Elegant. bet. Trvlg huv. Bra hud m för skrövlig över bakryg. o runt magen. Rör s med yv. rör. Tjuvsugna tår. Kunde behöva lite mer disciplin. Energisk.

(Jag vet inte vad babelfish översatte tjuvsugna tår från, men kanske är det någon term i ungern.)



 KROKODILMÖRDAREN:

KRROKOTIILMÖRRTAREN KRIVER SÄLV!*VISKAR*– No Dannt Rasch kått ut me Taavidt – kriver forrt forrt!

Te e BÅSK festårr ni – å no tom hemta hemmet STOR säkki båski-sycklingen

voj voj



DEL 2

PASTOR LARSSONS DILEMMA

Idag blev jag då riktigt förbannad på David.

Vi skulle nämligen gå på påskmiddag till min kära vän Pastor Larsson. David gillar inte riktigt pastorn och därför brukar han normalt få stanna hemma men den här gången skulle han döpas in i Sekten så han fick vara så god och följa med. Basta.Ja, jag kanske har glömt att berätta det, men för ett par år sedan fick jag en uppenbarelse och efter den dagen har ingenting varit sig likt.

Allting började med att Eva-Marie hade satt något i halsen.

*minns tillbaka* + *dämpad bakgrundsmusik hörs komma från någon obestämd plats*

Flickorna Pia & Hekla Jansson var ena illbattingar. De var bara 8 och 5 år men var redan ökända som kvarterets plågoris. Sedan en tid tillbaka hade de, utan att kunna ta´s på bar gärning, ägnat sig åt att spreja ned Damklubben Död päls är varm päls, dyrbara och mycket äkta pälsar i omklädningsrummet under damklubbens självförsvarskurs, med mängder av ketchup. Flaskorna hade de förskansat sig från KF:s lager där deras svårt alkoholiserade men ömme fader arbetade som Avbockare.

KF:s lager

Då Damklubbens ordförande Majsan… (varför heter förresten damklubbars ordförande såna saker som Majsan? Kunde de inte heta Sara eller nåt?).

Avbryt mig inte! (Dessa jävla parenteser gör mig galen!)

Alltså, då Damklubbens ordförande Majsan Gyllenstjerna fick sin tredje päls, sälskinnspälsen, nedsprayad med ketschup, fickorna fyllda med oliver och de tillhörande underbart vita kutstövlarna nedsmetad med mager 3%ig fetaost , fick hon nog.

Det var kanske lite småroligt från början, men det var mest för att hennes pälsar hade klarat sig från de värsta ketchupattackerna. Idrottsklubben hade stått för ursäkter och kemtvätten. Den enda som fått sin päls totalt orenoveringsbar var Katarina Berggren, men henne tänkte Damklubben ändå utesluta på nästa styrelsemöte, eftersom hon enligt en säker källa, setts köpa en kappa i fuskpäls under loppmarknadsdagarna i augusti.

Fuskpäls! Majsan fnös ljudligt. Nåja, det fick vara som det var med det, men nu fick det vara nog med bus för hennes del. Flickorna Jansson skulle minsann få.

Majsan hade aldrig dragit sig för att klubba ihjäl sin egen päls så varför skulle hon banga för ett par skitungar med ketchupflaskor?

SLUT.

Annonser

Diskussion

2 thoughts on “David

  1. Läser gärna mer

    Posted by Emmy "memo" | torsdag 19 augusti 2010, 6:12 e m
  2. Gudars vad skoj!!:-) Men jag måste akta min astma och jag började asflabba så där livsfarligt astma-död-inbjudande redan efter några rader.
    Jag kommer ändå sen och läser. Du skriver superbt bra!!

    Posted by Ankie | tisdag 12 oktober 2010, 9:58 e m

Jag blir himla glad om du tar dig tid för en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

TANT RASCH ÄR SÅKLART EN HELT UNDERBAR

Månadsarkiv

Jag smygkollar

RSS Tarot . En del av mig

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Rebecca Rasch

RSS luleadf (bildblogg om Luleå damfotbolls A-lag)

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Marre och Jacki

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Min tama lillfirre Sushiann

David, Krokodilmördaren, Max och Maxine har fått sällskap av det bedårande nytillskottet

Besökare på sidan just nu

VARENDA TAGG :-)

%d bloggare gillar detta: