Gynning, Kettner, Af Ugglas och Ericsson oförklarligt normala

Jag satt som klistrad framför tv4:s Söndagsmorgon i morse. Ämne: Vad är normalt? Och varför är vi så rädda för det onormala?

ÄNTLIGEN skulle svenska folket få veta vad som är normalt och varför vi är så rädda för det onormala.
Carolina Gynning, Caroline af Ugglas, Anna Kettner och Bo Ericsson var inbjudna på frukost av Jenny Östergren för att hon också ville veta.

Gästerna var där av varsin anledning tror jag. Bo Ericsson för att han läkare och jobbar med barn med funktionshinder. Han talade varmt om barn med Downs syndrom och hur dubbelt det är känslomässigt att få ett barn med ett handikapp. Av den anledningen tog han upp den moraliska frågeställningen som ofta dyker upp i fråga om just Downs, dvs ska man låta de här barnen få födas? Finnas?

Vilket osökt leder mig på cliffhangern; ska folk med diagnoser eller annan form av påtagliga annorlundaegenskaper överlag, alls få födas? Finnas?

Caroline Af Ugglas var inbjuden eftersom hon är en skapande kulturpersonlighet och tokigt udda i allmänhet. En slags fritänkare. Hon tog upp en grej som faktiskt är viktigt i sammanhanget och det är det att inom tex kulturlivet inte alls är speciellt konstigt att vara en människa som är MYCKET. Som vill ta plats oavsett om hon gör det medvetet eller inte. För övrigt sa Af Ugglas till Kettner att hon nog också borde be att få den sån där utredning eftersom hon känner igen sig så mycket av det hon fått veta av henne samma morgon. ADHD-kriterier kan den som vill det googla på.

Anna Kettner var där i egenskap av ADHD. 😉
Jag menar givetvis på grund av sin diagnos ADHD. För mig som själv har diagnosen är det tydligt att hon har det. 🙂

När man berättar om ADHD som begrepp så är det mest de ”negativa” bitarna man tar upp, dvs hur omvälden reagerar i förhållande till ens adehådeiga beteende. Nu säger inte jag att Gynning och Af Ugglas har ADHD men de är väldans hyperaktiva bägge två så det är inte konstigt alls tycker jag, att folk omkring dem regerar på dem som folk brukar göra i allmänhet då de träffar på vuxna med adehåde. Men det är vad jag tycker.

I alla fulla fall, Gynning, Af Ugglas och Kettner var rörande överens alla tre om att de hör till dem som får hålla ”sig i bordet” sig för att inte hela tiden passera omgivningens krav på hur man beter sig för det är ju inte det att man inte vet hur man gör, det är bara det att det är väldigt svårt att inte låta bli att tex inte börja avbryta den lååångsamma talaren som säger sånt som ingen ändå orkar lyssna på. (Impulsbromsen har bara två lägen, kan man säga. Min egen not.)

Inte vet jag om någon annan upptäckte det och det är iNTE meningen att genera sagda dam, men Anna gjorde precis det jag själv skulle ha gjort i sammanhanget – tagit för mig av frukosten med god aptit eftersom man tydligen skulle snacka en och en.. De andra tog litegrann, eller så ville de inte ha förrän efteråt. Inte vet jag.

Carolina Gynning var där i egenskap av, som jag TROR – utseendemogul. Hon har ju plastikopererat sig gubervars. I varje fall försökte programledaren återkomma till just detta med att utseende kan vara ett sätt att försöka bli ”normal” ifall man kände sig onormal. Men jag fattade inte riktigt kopplingen. Kanske menade Jenny att det skulle vara så att vi kvinnor känner oss onormala ifall vi inte har modelltuttar och därför opererar oss eller så menade hon att de kvinnor som försöker ”sticka ut” inte vill va normala.

Frukostsittningen som sådan var väl ganska intressant, förutom att jag tycker att Jenny Östergren var inne på områden som hon inte visste särskilt mycket om och ämnet som sådant inte passade med den rubriceringen. Men det är min åsikt. JÖ skulle kunna ha utnyttjat tiden bättre också, om hon fattade vilka hon skulle ha avbrutit och när. Den där Bo Ericsson lät hon snacka på när han försvann ut i det blå, till exempel. Fast det är nog kanske mer pinsamt att avbryta en gäst med ett FYSISKT handikapp. Han hade en sån där knapp på halsen som han tryckte på för att kunna prata.

Vi fick aldrig veta varför vi är så rädda för det onormala men eftersom JÖ inte förtydligade exakt vad det var som är onormalt så kanske det inte var så konstigt. Hon måste ha menat ”Det oförklarliga”, tror jag. INTE det onormala.

**Jag hittar ingen direktlänk till inslaget i skrivande stund. Om nån har den var snäll och klistra in den i en kommentar.
Usch vilket tråkigt inlägg. Jag håller på att somna av pur leda medan jag skriver det till och med. Då fattar ni va?

Jag hittar inga bilder av gästerna eller frukostintervjun som jag har lust att använda heller. heller.
Nu går jag ut med hunden.

——————————————————————-
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om anna kettner, carolina gynning, caroline af ugglas, bo ericsson, jenny östergren, adhd, plastikoperationer, down syndrom, onormal