Men som jag ser ut!

Undrar hur många människor som slitit ut sina digitalkameror i sin iver att fota sig själv i tjusiga positioner? Jag hör inte till dem kan jag berätta. Jag är nämligen inte ett dugg fotogenisk. Tyvärr… 😉

Jag ser nog rätt så vanlig ut tror jag. Trots att jag är en damptant 😉
Men med en mer välgjord makeup brukar jag känna mig lite snygg. På långt håll är jag skitsnygg såklart. Om man bortser att jag helst slasar omkring i säckiga brallor och nån katthårig fleesjacka, och håret i en stor okammad tjorv på hundprommisarna – ja förresten, hemma också. Jag ids inte anstränga mig helt enkelt. Det är först om jag måste iväg i offentliga miljöer eller ska träffa folk som jag brukar leta reda på nånting annat (som ändå aldrig passar nuförtiden) att sätta på mig och minnas att man bör se sig i spegeln efter att man borstat tänderna, som ett typexempel.

Det har inte alltid varit så här, att jag medvetet struntar i att hålla mig tip-top, utan jag märkte efter att jag började med crazymedsen att människor som verkar ha koll på läget (organiserade och strukturerade) faktiskt oftast gör så.

På samma vis som jag för övrigt märkte att när neurotypiska människor säger att de ”städat hela huset” så menar de att de plockat undan så det inte ser rörigt ut samt dammsugit undan de mest synliga dammtussarna. Inte gjorde jag så förr i världen inte. Städa innebar storstäda från golv till tak. I princip flyttstäda! Därför blev det sällan klart på mer än ”steg ett”. Det räckte med att bli distraherad av telefonen, eller plötsligt minnas att man inte fick glömma att vika tvätten också, så var det kört.

Att lära sig hur man kan skriva städscheman utifrån adehådetänket är nåt av det första man bör lära sig, anser jag, när man vet att man har ADHD eller ADD och på fullt allvar inte begriper varför man liksom alltid har mer stökigt efter man städat än innan man började. Sen några år har denna damptant ett Quickfix-schema för varje rum så att jag kan ha klart det på 15 minuter i händelse av akutläge. Köket undantaget – om jag är tvungen att handdiska

Oj, hamnade OT, sorry. Men jag märkte det 🙂

Jag gör mig inte på stillbild, tvärtom faktiskt. Jag tror att det är för att jag aldrig är stilla, inte ens när det verkar så för andra. Kanske att jag helt enkelt rör mig i en annan fart än resten av mänskligheten? Ja, så måste det absolut vara! …Eller om det är så att mina tjusiga energier inte fastnar på bild.

Det är på grund av det här som jag inte gillar att komma med på foton (så ytlig är jag 🙂 ) Min mammas kamera, undantagen. Och hon har en sån där gammal med filmrullar så alla ser ut efter det. Om jag blir mördad nån gång och hamnar på löpsedeln, låt inte pressen använda mammas foton av mig är ni snälla.

Nåni, Det är ju en sak att inte orka bry sig om hur man ser ut jämt och ständigt och en annan att se till att man har bättre förutsättningar när man anstränger sig, eller hur? 😉

…Fast nu är det tur att jag inte har utstående öron, ytterkanterna är alldeles smutsgråa och jag får fasen inte bort det. Jag har färgat håret för en liten stund sedan, jag brukar göra det med typ 4-5 veckors mellanrum, och glömde att torka bort färgen av öronen och nacken och lite på halsen. Ja, ni som brukar färga håret känner antagligen till problemet.

Funderar på om jag ska göra lite manikyr och måla naglarna också. Blå kanske? Jag har en svinsnygg blå från Oriflame. Om nu inte döttrarna tömt den. De har en förmåga att använda upp mina nagellack innan jag hunnit använda dem själv en enda gång.

Nej, här har kan jag inte sitta och såsa mer idag. Nu vill torka och borsta ut håret och se hur resultatet av färgningen blev. Jag har dessutom gett mig facebookförbud över helgen så lika bra att avvika från datorn medans tid är!