Ska man idas bry sig i fler sk ADHD-debatter?

..är det inte bättre att vi satsar framtiden på att informera och skaffa oss mer praktisk kunskap om diagnosen, medicinering etc, istället för att bara snacka i mun på varandra?

Tänkte först att jag inte iddes bry mig den här gången den så kallade ADHD-debatten dammades av för att hållas vid liv av de där allerstädes närvarande antiadehådefundamentalisterna för snart en månad sedan. Men så slog ett återfall av datormissbruk till mig med full kraft i kväll och tja…  Vad ska man göra?

Leva. Brukar ni läsa den tidskriften? Näe, inte jag heller. Men nu så gjorde jag det i alla fall idag. Dvs jag läste en artikel av en snubbe som är beteendevetare (och debattör och medarbetare på tidningen) vid namn Ingemar Gens, pga ett inlägg på suveräne debattören Henrik Ragnevis blogg där han skrev ett intressant och dessutom roligt inlägg om samt länkade till ”debatten” i sagda tidning. Jag tycker ni ska läsa Levas debatt om ADHD ni också – och ni får INTE missa kommentarerna. T.o.m Janne Larsson, gammal i gemet som scientologlobbyist, är in och håverar! Det kommer verkligen att förgylla er lördagskväll! Och minns att ett gott skratt förlänger livet.. 😉

Gens artikel från aprilnumret presenterar ett förvirrande sammelsurium av det som förmodligen ska föreställa ”fakta” och sk ”bevis” – på ”bevis”. Detta poängteras med hjälp av ett större antal ”experters” uttalande. Tex så är Ewa Kärfve en sådan expert enligt Ingemar Gens. ”Hennes hypoteser om ADHD har hon bevisat i teorin genom att ge ut en bok om att dampdiagnosen bara är ett hjärnspöke. Och särskilt när den kommer från hennes egna barns dagisfröknar som varit på fortbildning”. (Jadå, det står i Gens-artikeln)
Ja, Där ser man. Kanske vi borde sluta skicka folk som arbetar med människor på fortbildning? De kanske lär sig något?

Den där namedroppinggalna (ni fattar vad jag menar när ni läser artikeln) artikelförfattaren Ingemar Gens, nämner förresten att 12000 barn käkar centralstimulerande i Sverige idag. Om nu siffran är så viktig, kan någon som inte är KMR:are vara hygglo och kolla upp hur många som hämtat ut sitt recept de tre senaste månaderna eftersom man bara skriver ut för 3 månader i taget så att vi kan få en någolunda faktiskt statistik?. Det vore faktiskt intressant att få veta hur många som gör det! Och jämföra det mot hur många som har diagnosen väljer att inte medicinera.

Det jag tycker är smått tragikomiskt är detta uttalande av chefsredaktören och ansvariga utgivaren Catharina Hansson (det är givetvis kopierat ur ett sammanhang på leva.se) som ni hittar på Leva debatt från den 21/4 2009: 

”Med artikeln gör Leva ett tydligt ställningstagande mot den alltför rikliga diagnosticeringen och medicineringen av ADHD och ett allt snävare normalitetsbegrepp som strävar efter att sjukdomsförklara.”

Förstår ni det dråpliga? Här sitter folk i förtvivlan och ropar efter att få utredas för att på så vis få svar och därefter kunna gå vidare med nästa steg. För inte får alla diagnosen inte. Hur mycket de än har diagnostiserat sig själva först. Och om utredningen visar att man inte har ADHD, ja då vet man det och kan försöka med något annat. Precis som när man kollar synen eller sitt G-test eller vad fan som helst som kräver lite planering. Å det där med att sjukdomsförklaring måste vara nåt hon själv hittat på… hahahaha

Om man nu vill starta en ”ADHD-debatt” som nu Catharina och Ingemar väljer att göra, i en relativt välkänd tidskrift som får någolunda seriös respons ute i och utanför dampskallevärlden (sagt med kärlek och respekt, givetvis) nuförtiden, borde man väl för fasen först utgå ifrån dagens kunskap om ADHD – inte använda sitt eget personligt vinklade påstående som om det stämmer? Att chefsredaktören själv kommer dragandes med sin egen ADHD utifrån en skattningsskala på ett allmänt ADHD-frågeformulär (nej, det fomuläret är inte en utredning!)  som hon lägger fram som ett lite på-kul-skämt som bevis på sin slutsats som ovan i sin ledare, är ingen fördel i sammanhanget precis. För i det här fallet fattar ju vilken dampskalle som helst att Catharina Hanssons plötsliga uppdykande som verktyget med en helt hysteriskt virrig artikel av Gens som motor, kommer från samma gamla svavelosande domedagsprofeter med samma gamla dammiga budskap. *suck* NÄR kommer de för övrigt att begripa att deras budskap och känslomässiga retorik inte blir sannare för att de upprepar sig! 

Och – nåt som är trist som fasen att här tre, Ingemar Gens, Kärfve och gänget fått stå helt oemotsagda i tidningen som gick ut i butik (den 20 april), eftersom Annika Sundbaum-Melins inlägg  bara finns på webbtidningen (och på hennes blogg som länken går till).

Levas ställningstageri fortlöper:

Vi efterlyser större acceptans och andra sätt att stötta de här barnen och deras föräldrar. 

I likhet med Socialstyrelsen efterlyser vi mer kunskap om långtidseffekterna – men det saknas data om långtidsbehandling eftersom alltför många behandlingar avbrutits på grund av biverkningarna.

Vilket trams! Läser människan inte utrikiska rapporter? Böcker, berättelser, bloggar, doktorsavhandlingar… etc?  Vad är det hon vill veta egentligen? Är det VAR hon kan hitta dessa data kanske? Ja, inte är det hos scientologkyrkans aktiva trosutövare och dess frontfigurer inte hahahahaha.

Och sanna mina ord: Nästa stora ADHD-debatt kommer att ifrågasätta Norrtäljeanstaltens ADHD-studie eftersom bakgrundsmaterialet är förstört hahahahaa Ingemar Gens skrev lite om det i sin artikel med återkommande ifrågasättande av typen;” Varför vill de veta mer om ADHD? Det måste va nåt skumt!” och det märks att han tänker lägga mer krut på Norrtälje. Den debatten kommer förmodligen att lägga fokus på att ett läkemedelsbolag här i Sverige har varit iblandade i forskningen – som om det hade spelat någon roll för resultatet. Men jag kanske går händelserna i förväg,

Äh. Enligt min mening har tidskriften Leva och dess redaktör gjort bort sig utav håvete. Catharina Hansson som ansvarig utgivare, har tagit ställning för en massa subjektivt trams enligt mig, vilket enbart syftar till att krossa genom att ifrågasätta, mörklägga och förkasta redan etablerad forsknings resultat runt om i världen. Och lägg märke till att när man för fram de här ”bevisen som motbevisar” så talar oftast bara om de två svenska större forskningarna av Gillberg och Kadesjö vilka Kärfve är så stolt över att personligen ha misskrediterat, samt enskilda individers personliga utsagor.

…och till er alla som har orkat ägna sig en stund åt de här sk ADHD-debatterna de senaste 8-9 åren, nu blire ”fnittertime”: Här följer scientologernas kännemärke, ordet DROG i alla sammanhang där det förs fram alternativa metoder för att bemöta främst barn med NPF, och ADHD i synnerhet!

Så här skriver Ingemar Gens:

”Samhället måste hitta andra sätt att stötta dessa barn och deras föräldrar. Sätt som i stället för droger inbegriper kärlek, omsorg och varsam lotsning in i ett beteende som fungerar bättre.”

Mm, det finns många sätt att lobba för att återinföra aga som uppfostringsmetod på. Och få det att låta bra på papper. Personligen ställer jag mig själv mycket skeptisk till debunktekniken som de här näst intill fanatiskta anti-adhd-anhängarna använder retoriskt för att föra fram sin absoluta sanning, den som i sin enklaste tappning kanske skulle kunna översättas till: ”Det finns inget alfabete – what so ever! Bokstäverna är en bluff, alla 29!”

(Nu vet vi alltså äntligen varför det är så ont om Q…  😉 )

Mvh
TANT RASCH – DIN BOKSTAVSTANT PÅ NÄTET

—————————————————
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Annika Sundbaum-Melin, Ewa Kärfve, Ingemar Gens, Christina Hansson, Leva, adhd-debatt, Janne Larsson, scientologerna, budskap, bevis, norrtäljeanstalten, domedagsprofeter, pseudoskepticism, medicinering, centralstimulerande, ansvarig utgivare, smutskastningskampanj, DROG, alfabete. bokstavstant, damptant, uppfostringsmetod, sanning, debunking