Ko över Sarek – över min döda kropp

Igår kväll var jag faktiskt ut på krogen igen. Om det är andra, tredje gången den här sommaren? Före det var det väl nåt år eller två jag var ute sist. Agnetha ville ut, hon behövde ut – för att inte bli en tokig galning. Och jag tänkte att jag kunde offra mig då, för min galna väninna är inte rolig alls då hon blir tokig också.
Det är hur som helst roligt att till skillnad mot mina dagliga hundprommisar i skogen, gå omkring och vara typ 175 cm lång. Det är tamigfan MAKT! hahahaha
Skoja ba´men ändå… Jag fullkomligen älskar mina stilettklackistövlar! (gör en anteckning om att gå till skomakaren och klacka om dem med stål)

Vis av förra helgens nedgång och fall i muskelgrupperna pga alkoholprocenten (måste tänka på träningen ju) bestämde jag mig för att gå ut nykter. Tadaaa! Eller hur. Det är ändå inte någon som märker skillnaden.

Först travade vi iväg på Cleo för vi hade ett par frikort. Där var det knappt nå´ folk så vi gick vidare till nästa ställe som desutom hade fritt inträde, Teaterbaren som ligger i Norrbottensteatern. Det är väl inte så där vidare mysigt men det är helt okey. Igårkväll, KULTURNATTEN till ära hade Luleås bluesförening Svartöns Blues arrangerat en helkväll med Bonnes band, Wolfman Jack och Swinging Doors. När vi kom insåg vi att ALLA* var där. Dvs. hela Svartöstan. (och några till 😉 )

*Alla = Kolla in SB:s hemsida så slipper jag förklara, men i alla fall är det så att hela Svartöstans vettiga befolkning är för kulturliv. De övriga, de nere på gazaremsan – akeliusskrytbyggena och en och annan vilsen typ som tror att fritänkare går att uppfostra räknar jag inte in.

Vi kom in när ett av lokalbanden sen tusen år; Bonnes Band spelade.

Och nu kommer det hemska förstår ni. Jag tråkades ihjäl. Men det gjorde inget. Alla (utom en rätt så dragen dam i skinnbrallor som dansade i sin egen värld) vaknade därmed till liv. De började ordna med begravningsbuketter, begravningstal och hädangångsöl till alla.

…och detta var sången de sjöng – över min döda kropp! *bitter*

_______

Å därför mina damer och herrar läsare, tänkte jag bjuda på lite allsång.
Jag tänkte förresten först översätta till fonetisk skrift för att underlätta för er men jag lade ned projektet när jag insåg att det var min Inre Adehådeentusiast som tyckte sig ha lust med det. Inte jag. hahahahaha

Ja, kom igen! I stämmor:

Gajo Rojo
(text och musik: José Antonio Sanchez Ferlosio)

Cuando canta el gallo negro
es que ya se acaba el dia.
Si cantara el gallo rojo
otro gallo cantaria.

Ay, si es que yo miento,
que el cantar que yo canto
Io borre el viento,
Ay, que desencanto
si me borrara el viento
Io que yo canto.

Se encontraron en la arena
los dos gallos frente a frente,
el gallo negro era grande
pero el rojo era valiente.

Ay, si es que yo miento,
que el cantar que yo canto
Io borre el viento,
Ay, que desencanto
si me borrara el viento
Io que yo canto.

Se miraron cara a cara
y atacó el negro primero,
el gallo rojo es valiente
pero el negro es traicionero.

Ay, si es que yo miento,
que el cantar que yo canto
Io borre el viento,
Ay, que desencanto
si me borrara el viento
Io que yo canto.

Gallo negro, gallo negro,
gallo negro, te Io advierto,
no se rinde un gallo rojo
más que cuando está ya muerto.

Ay, si es que yo miento,
que el cantar que yo canto
Io borre el viento,
Ay, que desencanto
si me borrara el viento
Io que yo canto.

hm. Jag är medveten om att det här inlägget kan uppfattas som att jag tyckte att Bonnes band var jättedåliga, men så var det inte. Jag bara int-gillar deras musik. Ganska mycket, kan man säga. Inte den de spelade i går i alla fall. Sen får de va hur poppis som helst annars.

Vi avslutade kvällen på Matstället i stan där vi delade på en supergod pizza. . En annan svartöstassare, nyblivna pappan Kamar skulle ha åkt med hemåt, men han bestämde sig för att cykla när maten tog sån tid för honom.

När jag skjutsat hem Agnetha så for jag hem, tog ut dogsen på en nattpromenad. Stilla gator och totalt folktomt.. Det var hur härligt som helst, alldeles tyst förutom min klackar mot asfalten och hundarnas nosande på varenda liten fläck, strå eller stolpe som kunde vara värd att kissa på. Jag bröt av ett par rönnkvistar, tog hem satte i vatten. Gjorde en nattmacka, kokade kaffe och bara njöt av hur skönt det är att komma hem efter en utekväll och sitta och mysa ensammen i natten tillsammans med ett par nyplockade och underbart vackra rönnträdskvistar till en het kopp kaffe.

**Va, vadå död. Det är klart jag lever, den röda tuppen dör aldrig.

**Begravningshymnen (av Norrlåtar) över min döda kropp spelades inte under kvällen, men håll med om att den är kul! Ko över Sarek, text Mikael Segerström)

————————————————————-
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kulturnatten, luleå, 2008, bonnes band, wolfman jack, umeå, swinging doors, svartöns blues, bluesförening, frikort, cleo nightclub, teaterbaren, norrbottensteatern, nykter, stillklackar, fritänkare, svartöstaden, svartöstassare, kulturliv, gazaremsan, akelius, ko över sarek, norrlåtar, gajo rojo, José Antonio Sanchez Ferlosio, den svarta tuppen