Dvärgpinschergrabbarna Remo, Roofer och jag. Foto:Petra Isaksson
Jag är i med i Norrbottenskurirens helgbilaga C-magasinet idag!
Direktlänk till artikeln i Kuriren >>>
Birgitta Wiik-Lindvall på Kuriren tog kontakt med mig i början av maj för att hon hittat min blogg, tyckte att det här med damptanterna verkade så himla kul och intressant och ville skriva en artikel om mig, damptanteriet, lite om hur jag fick diagnos och hanterar min ADHD och sånt där. Jag tänkte att What the heck – för en gångs skull. Jag avskyr att intervjuas och bli fotograferad i offentliga sammanhang, men det handlade ju om Damptanten Rasch i första hand, tänkte jag och sa ja till att ställa upp på en personintervju.
Roofer och jag. Foto: Petra Isaksson.
Det var egentligen menat att jag skulle ståta i närbild på ”ettan” på C-magasinet (tidniska för framsidan) men jag sade nej, jag bara avskydde fotot av mig som Birgitta tyckte var så fint. (Och näe, jag har inte lagt in det här) Och jag blev faktiskt, sen får det låta hur det vill.. besviken för att det inte var hennes ordinarie fotograf Linda Wikström som kom som Birgitta hade sagt, eftersom jag har sett så många bra bilder av henne som fotograf. Hon är helt suvvä!
Jag kände att jag som person blev alldeles för uthängd och sårbar och ville absolut inte att en DAMPTANT, what so ever, skulle framställas som den övertrötta, långt ifrån närvarande och superstressade kvinna som jag inte ville att de skulle använda på första sidan.
Jag hade knappt sovit natten före. Jag hade svinmycket att göra innan kvällen. Tårarna hade trillat för en väninna skull, när hon ringde och var ledsen – bara någon timme före Birgitta och fotografen kom . På det hade jag glömt att de skulle komma, valde att städa istället för att försöka sminka bort stressen och gråtögon för det gick ändå inte. Bara någon halvtimme innan de skulle dyka upp satt jag med telefonen i handen, men tänkte att det kanske var i fräckast laget att avboka på så kort varsel.
Själva fotot var det givetvis inget fel på, eftersom jag nu tjatar på om det – det vill jag understryka. För den stackars kameraklickande Petra Isaksson, fotografen för dagen, fick knappt ta några bilder alls där hon satt mitt emot mig under intervjun, men jag blev så fruktansvärt störd av det där klickljudet och att hon rörde sig mitt emot mig när jag var tvungen att koncentrera mig på svara Birgitta och försöka hålla mig till ämnet. Tösabiten Petra fick lägga bort kameran tills vi gick ut.
Kuriren-Birgitta och redigerarna blev så lagom glada när jag en vecka innan innan artikeln ska ut och de redan har påannonserat den i förra bilagan (på fredag natt) mailar och säger att jag har ändrat mig, jag vill inte alls vara med på Ettan.
Jag föreslog att de skulle använda denna bild av denna raschiga damptanten istället – för precis så här ser jag ju ut!
Foto: Petra Isaksson Norrbottens-Kuriren
Men nu blev det inte så, och det gör ABSOLUT ingenting. För själva artikeln är jättebra – och fotona också.
Jag ska förresten passa på att berätta att i samma nummer så gör de ett reportage om Kicki Palos hem, ni vet – hon som har Fröken April tillsammans med Ulrika Nilsonn härifrån Svartöstan?! Som jag skrev om HÄR >>>
(Till fotografen – om du läser detta: Petra, jag lovar att jag ringer dig och ber dig om bröllopsbilder omutifallomatt jag råkar bli bortgift nån gång! *ber om ursäkt ifall jag råkade säga nåt sårande..*)
**
Birgitta Wiiks blogg lyckligagatans.blogg.se
där hittar du alla tidigare nummer av C-magasinet.
—————————————————-
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om damptant, attention norrbotten, birgitta wiik lindvall, petra isaksson, fotogra, c-magasinet, norrbottenskuriren, lene rasch, remo, roofer, tidningsintervju, helgmagasin, adhd, npf, fröken april, svartöstan
lördag 13 juni 2009 at 4:26 e m
Jag tycker det blev en jättebra artikel, och bilderna också. Hundbilderna tycker jag blev underbara!
Och jag gillar detta:
”Jag tycker det är helt OK att skylla det mesta på diagnosen tills man lärt sig hur man funkar och hur man hanterar det.”
lördag 13 juni 2009 at 4:47 e m
Ojojoj…så fint det blev. Jag förstår att du varit ängslig, men nu kan du andas ut. Det blev toppen!!!
lördag 13 juni 2009 at 5:24 e m
[...] Tant Raschs sida och läs om alltihopa. Det blev så fint, så fint och jag är så glad, så [...]
lördag 13 juni 2009 at 9:04 e m
Är det inte ganska typiskt att be om ursäkt om-utifall-att man sårat någon? Om man glömmer kan man ge sig dän på att man trampat i klaveret, bäst att förebygga.
Ska läsa artikeln så snart jag fått lite ro i huset, sommarlovsbarn ska i säng först.
lördag 13 juni 2009 at 9:14 e m
Artikeln satte sig rakt i magen. Ibland är det svårt att se sambanden i sitt liv när det strular till sig. Man bara känner sig dålig som inte får ihop det. Att minska på skuldkänslorna via information och kunskap gör att stressnivån minskar och man faktiskt lyckas bättre! Nu inspirerade du mig. Igen.
söndag 14 juni 2009 at 2:24 e m
[...] Tant Rasch sida och läs om alltihopa. Det blev så fint, så [...]
söndag 14 juni 2009 at 6:23 e m
Hej!
Nu är våra första topplistor klara!
Hör av dig om du vill bli bloggsatt.
/ Bloggsatt.se – Betygsätter bloggar
söndag 14 juni 2009 at 7:44 e m
Hej. Vad roligt att ni också tycker den är bra. Jag har bara fått positiva reaktioner som person. Folk har ringt, mailat och messat. Jättekul.
NU först var jag in på kurirens sida för där kan man själv lägga in ett debattinlägg och inser att jag kanske borde svara eftersom det verkar som att det är ”sånt där folk” i faggorna, ni vet såna där som genast tror att alla samtal om ADHD handlar om att ge barn Ritalin. Hå hå jaja.
Jag försökte regga mig med två olika adresser för den första funkade inte.. för den fanns inte enligt kuriren, och se – den andra funkade inte HELLER och så tänkte jag att jag får väl svara anonymt då vilket jag inte gillade men men.. Vuxen med ADHD som avsändare, Och eftersom jag inte vet hur det där funkar med anonym registrering, ifall nu nån kan svara med samma nick menar jag.. svarade jag
Man kunde tyvärr bara trycka in 700 tecken. Annars tänkte jag ta upp det där med att det är jääävligt kosntigt att varenda yrkesverksam jag snackar med från tex skolvärlden som jobbar med barn, ungdomar och vuxna, sliiiiter i en för att få veta hur fasen man ska göra för att kunna förstå sig på diagnoser och vill lära sig massor om dem
.. (och man vet ju aldrig, fröken kanske har en odiagnsotiserad adhd eller asperger hon också, det vet man ju inte heller eller hur?…) men i tidningsvärlden, där verkar det som att varenda artikel där det står adhd besöks av ihärdiga lärare och annt löst folk från vårdsektorn som låtsas som att de ALDRIG har hört nåt om sånt här förr och att de minsann vet bäst. Det är jäkligt underligt, tycker ni inte?
Och så blev min kommentar ett eget inlägg typ..
hahahah
Bloggsatt.se:
Tack för att ni frågade. Men nej tack, jag avstår.
Inte ens jag kan klura ut den här bloggen så den hamnar i rätt genre eller på rätt lista. Den bara får vara som den är, typ.
måndag 15 juni 2009 at 8:18 f m
[...] Rasch i Norrbottenskuriren, där hon berättar om ADHD och om DAMPTANTERNA. Missa inte henns blogg – Tant Rasch. Och Anna Kettner – hon gör skillnad här i världen. På ett alldeles obstinaturligt och [...]
torsdag 30 juli 2009 at 9:11 e m
[...] Tant Raschs sida och läs om alltihopa. Det blev så fint, så fint och jag är så glad, så [...]