RooferNytt: Kloklipp och kemisk kastrering

Dexter, tv-seriemördare med hederskodex.

Igår for jag som planerat till veterinären med Roofer för att klippa ned hans klor med pulpa och allt. Jag blir alltid jättenervös innan jag ska dit fastän det alltid brukar gå jättebra. Jag kopplar nämligen på det berömda ”mammalugnet” när vi är där eftersom jag brister i ”mattelugn”. Mammalugn är detsamma som att vara fullständigt fri från några som helst känslomässiga protester från sitt offer. Har någon sett tv-serien om seriemördaren Dexter? Han som sanerar världen från mänsklig ohyra genom att med kallt lugn mörda dem han anser besudlar världen? Ja, ungefär så menar jag.

En del tror att man föds med ett mammalugn. Men icke det. Det är något man tillskansar sig via väl grundade erfarenheter. Det vet (googlebevis) varenda mor (och far) som tvättat håret på en ilsket skrikande, hjärtskärande gråtande, intvålad sprattlande protesterande 3-åring efter att ha försökt allt annat. Kanske i månader. År! Hade mammalugn inte funnits hade vi alltså fortfarande gått omkring som 1700-talets fina hovfolk vilka hellre lade lager på lager med giftigt puder och på det sprejade sin smutsiga kropp med parfymer, än tog en dusch och tvättade håret. Ja, ni fattar va?

Mitt mattelugn däremot… *suck*. Om ni hade sett hur Roofer ser ut när det är synd om honom hade ni förstått! (se exempel nedan.. det är taget när vi precis kommit hem från vetten) Så mattelugnet får aldrig följa med till veterinären. Veterinären sövde inte Roofer som jag trodde att hon skulle göra, utan lillråttan fick en lugnande spruta och efter ett bra tag en till, eftersom han tog god tid på sig att varva ner (sådan matte..). Sedan satte hon bedövning i varenda tå.

Vetten klippte klorna ned till ”superkorta” och brände pulporna vart eftersom för att stoppa blödningen. Det gick jättebra såklart.  Han reagerade inte för den som undrar. Hans vänstra framtassklor blödde mer än de andra tassarnas men inte så farligt att det inte gick att bränna eller så. Hon passade på att gå igenom hans tassar för jag hade funderingar på om han ev. har stukat eller vrickat en tå eftersom han varit extra rädd om sin vänstertass efter den då förra gången hos kloklipparn när han röck undan tassen precis när hon klippte av den. Men hon kände ingenting ovanligt så det var ju bra.

Så berättade jag att jag har planer på att kastrera Roofer. Sköterskan som var med berättade att hennes Jack Russel var kastrerad och att hon hade kastrerat honom kemiskt först för att se om det påverkade honom. Och det gjorde det sannerligen. Orsaken till att jag inte har kastrerat Roofer ännu är den ekonomiska faktorn. Det kostar ett par tusen (minst) att kastrera en hund och jag känner att jag är tvungen att även räkna in att det kan bli komplikationer som generar onödiga kostnader om vi har otur. De kan komma kräva mediciner och kanske hutlöst dyr mervård också, för det ÄR en risk att operera om än försäkringen kanske skulle gå in där. Jag är inte världens rikaste precis (läs: julen och dotterns 18-årsdag inom en vecka) och behöver möjlighet att planera in en ev. merkostnad när det faktiskt går att göra det.

Så här tjusiga blev Roofers klor efter klippningen och det roliga med bilden är att Raptor, huskatten kom och höll sin egen tass bredvid Roofers när jag hade satt honom still för att fotas, som om de jämförde hahahaha

Här kommer en före bild. Lägg märke till särskrivningen…

Att inte veta om det skulle hjälpa Roofer att kastrera honom känns alltså otryggt rent ekonomiskt för mig i nuläget. Så när veterinären berättade att en spruta kostar högst ett par hundra (kanske att de räknar i kroppsvikt? Roofer väger exakt 4 kilo…) och att man bör ta en påfyllningspruta efter ca 2 månader efter den första, så kändes det rätt. Därför fick Roofer en p-spruta direkt. Nästa ska vi ta när han ska in och vaccineras i mars. Om det hjälper ska jag kastrera honom till hösten även om det inte är 100% säkert att det påverkar på samma sätt med kirurgisk kastrering som kemisk.

Vad gäller biverkningar så kan kemisk kastrering orsaka ökad risk för tumörer om man använder sig av enbart det. Sen finns det såklart fler biverkningar har jag läst på webben på de djurforum som finns. Men som jag ser det är Roofers lidande när tikarna på området löper värre. Han är inte aggressiv eller dominant så de beteendena behöver inte stävjas genom kastrering. Dessutom har all kemisk medicinering biverkningar, det gäller bara att att komma fram till om fördelarna överväger i det enskilda fallet 🙂

Jag kollade Roofers tänder när vi då lika var där och han inte kunde protestera. Jag är en hemsk matte ser ni, jag borstar dem inte på honom. Däremot tuggar han gärna på såna här vita köpesben som förmodligen är nåt slags skinn och inte ben och så får han dentalsticks och allt vad de heter rätt så ofta. Tydligen hjälper det. Han hade inte tillstymmelse till tandsten. Det tycker jag är jäkligt bra för en hund som fyller tre år om några veckor.

Bilden till höger föreställer min daghund Remo som får sina tänder borstade av mig. Remo var inte så gammal där. Han är för övrigt kirurgiskt kastrerad sedan 1½ år tillbaka (och blir 4 år i mars) och vi har bara sett positiva effekter av det.

Igår kväll var Roofer glad och pigg igen. Han åt och drack som bara den och var allmänt mysig och busig. Det blödde lite från en tass efter att vi hade varit på kvällspromenad men han verkade inte reagera över det. Så nu är det bara att vänta och se om kastreringen kommer att påverka honom eftersom grannens väna tik som är den tik han reagerat mest på, förmodligen ska till att börja löpa om nån månad och då borde man börja se skillnad tycker jag.

Hela ”kalaset” hos distriktsveterinären gick på 602kr inklusive moms och var värt varenda öre.

————————————————–
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om dvärgpinscher, roofer, remo, kemsik kastrering, kirurgisk kastrering, veterinärsbesök, mamma, matte, hundtass, hundklo, lugnande spruta, 1700-tal. giftigt puder, sexter, seriemördare, kallsinnig, komplikationer, veterinärskostnader, p-spruta, hund, raptor, huskatt, beverkningar, dentalsticks