Jenny Ström om att leva med ADHD

fredag 3 juli 2009 at 4:14 e m | In ADHD - NPF | 4 Comments
Tags: , , ,

Dessa har ett par år på nacken men ändå…
Oj, vilken bra intervju med Jenny Ström av SVT24.
Ni bara måste se den. Den är drygt 8 minuter lång (till de rastlösa: men värt varenda minut), inleder med hur Jenny visar en massa kognitiva hjälpmedel från sin visningslägenhet, tillika sitt eget hem och sen fortsätter inslaget med en personintervju med Jenny som är suveränt bra! Och intervjuaren verkar för en gångs skull i de här sammanhangen, ha läst på. Eller i varje fall inte vräkte ur sig de klassiska idiotfrågorna av typen;  ”Vad innebär egentligen den här sjukdomen?”  

Nästa är ett lokalt inslag med Jenny. Direktsänt.

Jag gillar att hon avrättar fördomar och okunskap utan pardon. Jag gör det själv, lika bra att ta sånt direkt, men hon är smidigare än mig.  Om det är det att hon är sörlänning?

Facebook – ett aber för oss Trial & error-typer

onsdag 1 juli 2009 at 10:53 e m | In Bloggfix och trix | 3 Comments

Jag försöker verkligen engagera mig i det här Facebook. Jag gick med efter att ha funderat lite över det här med begränsning.. Dels för egen del, dels för andras. Jag har så lätt för att snöa fast i grejer och vad man än tror är jag ingen tidsmiljonär, snarare tvärtom. Och det är inte alltid så lätt att avböja vänförfrågningar (och ännu svårare att ta bort dem man råkat okeya utan att tänka sig för.. ) utan att någon kan ta illa upp. Särskilt som man kanske känner dem IRL. Egentligen tycker jag att det borde vara tvärtom . Folk borde bli tacksamma över att slippa ta del av alla de fånigheter som mina vänner och deras vänner i sin tur vräker ur sig? Och vem fan kan orka hålla koll på flera hundra, kanske tusentals ”vänner”?

Japp, jag vet att FB enbart bygger att koppla ihop så många nätverk som möjligt, men jag skiter fullkomligt fan i det. Det vore ju som att jag borde ha varenda telefonnummer till hött och mött och deras moster i min telefonbok i mobilen och dessutom skicka runt varenda skickat och mottaget SMS till alla, oavsett relevans eller inte ”för kännedom”.

Den här första veckan har jag fått förfrågningar om jag inte skulle vilja ha lite “samlar-applikationer” på min FB-profil i form av bildsymbolkramar, bildsymbolleenden, hjärtan, ljudkyssar m.fl vänskapsbetygelser i bildsymboler. Och kanske får jag ångra det en dag, men jag klickar utan pardon på “ignorera”. Självfallet har jag skickat iväg ett par stycken såna till några väninnor på jäkelskap, men om de lagt upp dem vete fasen. Kanske de vann tävlingen ;-)

Det är inte lätt att drälla omkring på facebook, FB. Det är banne mig, t o m svårt. Speciellt inställningarna för ens personliga profil. För att inte tala om de här inställningarna till applikationerna som man kan lägga in om man så vill. Foton, länkar, musik, quizz. De senaste dagarna har jag ägnat en hel del tid åt att fundera över hur de där inställningarna funkar, varför de inte dyker upp automatiskt som de verkar göra hos andra och över vad jag egentligen gjorde den där dagen jag tog bort en massa grejer genom att klicka på små kryss. Det kanske verkar vara onödiga bekymmer att lägga tid på, när jag istället kunde ägna tiden åt att kommunicera med alla jag har på min vänlista ;-) , men jag menar, vad ska jag ha facebooks alla quizzar till, om jag inte kan uttrycka min personlighet med dem på profilsidan i menyn? Tex den applikationen att jag kommer att agera likadant (till en viss procent, givetvis..) som den och den och den av mina “vänner” på facebook, ifall jag blir dollarmiljonär.

quiz_maker

Men det grämer mig att jag inte får upp en tjusig ruta i menyn (utan bara i loggen på det där irriterande viset) om Vad jag app_full_proxyegentligen borde jobba med (=Socialtant), likt min facebookvän Anna Kettner (=Lokalvårdare), eller “vilken hundras jag är likt min facebookvän Ewa-Maria Rönnbäck (=Doberman) där även jag på ett direkt sätt kan marknadsföra mina rastypiska vaktegenskaper (=Doberman) trots att upphovskvinnan eller mannen till den quizzen kanske inte riktigt framhävde just det  beteendet i min dobermanpersonlighet.

Ja, ni hör. Jag är uppriktigt  bekymrad. För vad kommer att hända om jag försöker använda Facebook till något seriöst, det verkar ju inte gå att styra över alls? Jag menar, om man nu vill koppla ihop en massa folk på ett ställe där även jag antas delta - i världens största nätverk(?) – nog måste man väl ändå kunna ge mig administratörsrättigheter som är nåt att ha?

Hjälpsidorna är inte till större hjälp för oss “Trial and error-typer” heller. Vi som råkar trycka bort lite grejer första halvtimmen som vi undersöker möjligheterna… eller råkar trycka på lite för många grejer i dessa återkommande test-anfall. (Som dessutom visar sig vara oåterkalleliga)

Det finns i och för sig en slags “Vanliga frågor-bank” där man kan svara varandra. Och dessutom kan man trycka in sin egen förhoppningsfulla fråga efter någon annan som inte heller har fått svar, på knappen “Jag har samma fråga”. Innovativt värre, tycker ni inte? Sökare, människor som delar samma intresse kan därmed finna varandra mycket lättare. Jättebra! Kanske är det därför FB även kom på den briljanta idén att lägga till en svarsknapp där det står: “Jag kan svara på denna fråga”  Där kan alla FAQ-idioter hålla till. För jag tror knappast att frågefunktionen kan användas till annat koppleri, för svarar gör den då rakt inte.

Nå, det får va allt för idag.. å vill du veta mer om facebook-quiz går ut på, bara MÅSTE du besöka denna blogg  ;-)

————————————————————–
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , ,

Förslag: Utse DamptantsrepresenTant

söndag 28 juni 2009 at 5:22 e m | In ADHD - NPF, Damptanterna | Leave a Comment
Tags: , , , , , , ,

Redan nu uppmärksammar ofta damptanter och annat löst kvinnfolk med npf-diagnoser ;-) riks- och världshändelser där man talar om psykisk hälsa och annat som rör psykiatrin och då i synnerhet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.  
Just nu är världsdagen för psykisk ohälsa i faggorna och i år, 2009 fokuserar man på det Damptanterna står allra, allra mest för; Ökad kunskap och attitydförändring.

Jag har därför en fråga (frågor) till DT:
Bör det (går det?) utses en eller ett par representanter för damptanterna  för vissa specifika, officiella sammanhang?
(Och vilka skulle bestämma vem, vad, hur å sånt? hahahahaha )
..Men OM nu det skulle gå att göra det, finns det några, någon som mäktar med den rollen?
Och HUR ska det i så fall gå till rent praktiskt?

Reflektioner, någon?

Varför jag frågar:

wfmhLogoPsykisk hälsa – en gemensam angelägenhet

ett seminarium på World Mental Health Day 9 oktober 2009 (i sthlm) 

Världsdagen för psykisk hälsa, World Mental Health Day, fokuserar i år på behovet av ökad kunskap och attitydförändring. Initiativtagare till arrangemanget är NSPH och Handisam. Syftet med seminariet är att belysa hur ökad kunskap kan skapa ett öppnare samhälle med större möjligheter för personer med psykisk sjukdom eller funktionshinder.

Anmälan senast den 25/9
Seminariet är öppet för alla intresserade (det måste ju även gälla damptanterna.. :-) ) och administreras av NSPH. Anmälan görs på NSPH:s hemsida www.nsph.se. Anmäl dig senast den 25/9. Om det är flera deltagare från samma företag/organisation måste registrering på hemsidan göras för varje person.

 Konferensavgift
Avgiften är 350 kronor och inkluderar lunch samt kaffe på för- och eftermiddagen.
(Vi får la sala ihop ett par spänn till nån som inte bor så långt borta som kan delta – så att det märks och syns att vi..  eh.. syns och märks! ;-) )

Läs mer (pdf-fil om dagen och praktiskt information) >>>

Globalt: World mental health day >>>

 

Nå?

———————————————-
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Olle Nyman spelar

lördag 27 juni 2009 at 7:35 e m | In Apropå, Vän-Reklam | Leave a Comment

teaterrestaurangen ikväll – och jag ska banne mig gå dit och lyssna på Olle och bandet, ta ett par öl och försöka vara lite social.  Bara jag kommer mig in i duschen nån sabla gång!!!

Olle Nyman påminner om en manlig Lisa Ekdahl tycker jag.. samma släpigt sexiga tonfall på nå vis. En slags nutida soulig medeltidsbard, eller hur jag ska förklara.
www.myspace.com/ollenyman (Heart and Soul är favoriten för dagen)

Jag är hundledig till imorgon på dan. Wierdo, Jag är van att jämt ha minst en hund i hälarna. Roofer fick nämligen åka med exet när han kom och hämtade Remo först em, eftersom han hade vart på firmafest i går. Dogsen var helt slut bägge två av väderleken, trots att de älskar när det är varmt. Idag när vi var ute på promenad försökte Roofer lägga sig i gräset varenda gång vi gick förbi en skugga. Stackarn var helt slut. Men nu får han tillbringa lite tid i exets otroligt svala lägenhet (till skillnad mot min som är kokhet – året om! Helt sjukt varmt.)  

Fattar förresten inte varför de hade firmafesten på en fredag. Patomellas boss har först en massa takläggare att slita på illvarma tak en hel vecka (å det var ju över 30 grader igår också) och sen åka runt runt på en fortfarande lika varm och solig gocartbana en hel kväll. Nåni… hahahaha de fick la hälla i sig en massa pilsner för att inte torka ut ;-)

Ja, snacka om äckligt varmt det har varit idag, allt är liksom kladdigt på nåt sätt. Tom tangentbordet svettas. Det åskade en stund i em också.

Nä, nu äre jag som traskar iväg och tar en iskall dusch. Bussen in går klockan 21:00 såg jag. Det blir nog bra, då är jag där typ halv tio. De drar ändå inte igång och spelar förrän efter nio trodde Stina, som också ska dit.

:-)

Den som söker letar.

onsdag 24 juni 2009 at 3:18 e m | In Apropå | 4 Comments
Tags: , ,

Det är fan inte sant! Jag har letat Ö V E R A L L T, men den finns ingenstans. Den här ni vet, internetbanksmojutten, en liten säkerhetsdosa som man trycker in siffror på för att kunna komma åt sitt bankkonto på webben.

*suckar tungt*

Det har tagit mig förbanne mig över två timmar att leta och det är bara att inse, den har förkommit.. bortfarit.
Jaha, hur gör man nu då?

*kollar hemsidan och inser att jag kan glömma stranden*

Skit å, jag fattar ingenting av den här sajten. Blir för stressad!

*ringer banken*

VA?! Det kostar 300kr att hämta en ny när man har tappat bort den.

300spänn! Jävla ocker.

Jag säger att jag återkommer…

—————————————————-

uppdatering:

Det ringde en person för en liten studn sedan. Hon ville ha lite uppgifter om en attentiongrej och jag tar fram min pärm för att fylla i det som sägs, i en himla bra mall som jag har gjort (så jag inte ska glömma bort det)

Gissa vad som trillar ur pärmen?

Min säkerhetsdosa!

—————————————————

Jag har haft mail och bloggfritt..

måndag 22 juni 2009 at 9:59 e m | In ADHD - NPF, Damptanterna, Vän-Reklam | 3 Comments

…faktiskt valde jag att ta ett totalt datoruppehåll sedan i torsdags. Och sen blev det midsommar.

Snacka om chock jag fick.

Inte visste jag att jag faktiskt har ett liv IRL.
Kanske inte att det är så där hejdundrande fart- och fläktigt om nu nån trodde det. Och särskilt romantiskt är det tyvärr inte heller (snarare tvärtom), men det duger – helt klart.

Lene_damptantstrojan_webshop_bloggenIkväll har jag i varje fall fått någorlunda ordning på den här webshopen så man kan beställa damptantströjan, aspietröjan och lite andra tryck. Jag lade en bildlänk direkt i menyn när jag då ändå gjorde.

Äre förresten inte lite modebloggs-reklamvarning över dampigheter i min blogg nu, typ; “ADHD i blodet – senaste modet!” hahahahaha

Jag har inte engagerat mig som jag kanske borde i tröjorna men men men… Jag har tyckt det har varit roligare att gå omkring i den, än att hålla på att kränga iväg den – om ni fattar. Och det har varit så struligt med tryckiset som lovat fixa alltihopa, men nu jäklar ska det funka!

Det är supersmidigt – man måste regga sig som kund för att kunna beställa. Det är en sån där gratislösning, den där webshopen online och man kan alltså regga en sådan även som privatperson. Det är svensk support på den. De är för övrigt både trevliga och svarar svinsnabbt! (Jag kan nog tom påstå att de numera vet att de har en damptant som använder deras eminenta lösning som en möjlighet att sortera ut damptantsmailen ;-) )

Nå, imorgon ska jag fota tröjorna med Agnethas skitbra kamera och lägga ut bilderna här också, så får ni se hur de ser ut. Och då ska jag lägga lite tid på damptanterna – the authentic också. Och ev. svara på nåt mail. Men det där Facebook tror jag att jag skippar imorgon OCKSÅ.. fy fasen. Tvåtusen jävla mail från facebook om en massa vänner som jag ska godkänna eller vad det var. Njaäe.

Gamla vänner blir som nya – när man hittar deras blogg

torsdag 18 juni 2009 at 2:22 e m | In Vän-Reklam | Leave a Comment
Emil

Emil Löfgren

Den här artikeln om mig i helgen i C-magasinet har gjort att en hel del folk från förr i världen har hört av sig. Flest via telefon, mail, sms men ett par stycken har skrivit här på bloggen.

Roger från Radio Luleå som jag jobbade ihop med där, hörde av sig igår via Gästboken. Han spelade med i ett undergroundband och hade lika långt blont hår som jag (ja, jag har eg. blont hår)  å så dyker Emil, som var min arbetspartner på datorteket här i Luleå 98-99 typ, (vi jobbade i par), upp här idag. Inte för att jag är säker på om det är för att han har läst artikeln han hittade hit mitt i allt, men troligast äre ju så.

Jag ska ta och maila honom sen idag, men jag tänkte jag skriver det här först så ni hinner in på hans blogg å besöka honom :-)   

Elof, Kotten och Åräng Boström
Sir Elof Musikern, egenföretagaren, telia-nörden. Kotten= Sambon, hemmafixaren, soffpotatisen med små fötter. Åräng Boström= Pojken inom mej som aldrig växer upp. Drömmaren, clownen, the daredevil…

Snacka om chock jag fick när jag såg fotot av Emil på hans blogg. Han har ju blivit stor! Va? När hände det? Jag minns ju Emil som en pojk, en ung man med jäkligt mycket mogen man i sig, men ändå, borde inte han vara typ bara 25 fortfarande?  

Emil hade en liten kopparsnok och kunde ta mig fasen allt om datorer. Jo just det, han spelade gitarr.. bas?  Äh, jag minns en massa grejer och jag tror det mesta är rumsrent.Han hängde ihop med Ronnie på fritiden.  Emil och Ronnie  (har skrivit om Ronnie , även om jag inte skrev han namn) hade varit bästisar i åratal och nu hade de hamnat tillsammans på Datorteket som datorhandledare bägge två. De stannade ofta kvar efter jobbet och spelade Quake. Var med i turneringar och sånt har jag för mig.  

Emil var en sån där som alla gillade direkt. Är han förmodligen än idag. Han var lugn, glad, såg folk och lyssnade på dem. Det var intressant att se hur han var med människor som vädjade till hans empati.  För en del misstog sig på hans yttre tror jag, han såg så snällsnäll ut liksom. Och han var nog nåt av det mest icke-dömande jag träffat på. Han lät folk vara som de var så länge de inte försökte dupera honom, då platsade han dem resolut i korgen omedelbums – utan förvarning. På ett supersmidigt vis. Jag är mer brutalt lagd, så vi matchade varandra mycket bra. Perfekt.

Nåt jag minns var att jag och Emil sällan hade “normala” samtal. Det var mycket Papi Raul-dialekt även när vi satt och snackade om vanliga saker eller hur djupa grejer som helst, för Emil var lika förtjust i Papifiguren som jag.

Ungefär så här lät det, (även) när vi skulle planera nåt viktigt (och ni måste tänka er TVÅ stycken papi)

Oj, näe vad klockan blev mycket på en gång -  måste sticka!

Ha´re

 

ps. Hej elof :-)
har lagt in din blogg bland mina länkar under E och så under 3 senaste , läste ett antal inlägg, du funderar på samma sätt som förr hahahahaha

Kram påräj.

Mitt projekt vilar lite så det ska orka med mig

torsdag 18 juni 2009 at 11:33 f m | In ADHD - NPF, Träningen | Leave a Comment
Tags: , , , , ,

Skrattade gott åt beskrivningen av Annorlundas “nojor”. Hon beskriver dem som så att  intensiteten är densamma, det finns alltid ett mål av en orsak på någe vis  och att huvudprojektet helt sonika byts ut när det förra inte fungerade.  Okey, det är bra mycket djupare än så men just nu har hon börjat med ett  utifrån ett empiriskt perspektiv, men häve er dit och läs själva vetja!

Rätt så typiskt för ADHD är att satsa på specialintressen som man ger 100% en period, för att plötsligt lägga ner och börja med något helt annat lika entusiastiskt. Och ingen kan bli mer förvånad än man själv när det nya intresset bara finns där i ens hjärna en morgon när man vaknar och förväntar sig att bli taget på allvar!  “Va? Varför just hönsuppfödning? tänker man yrvaket. “Jag kan ju ingenting om det – å jag bor faktiskt på 7 våningen!  HUR ska jag kunna lösa det?” 

Behöver jag säga mer?

Jag tänkte på mina egna projekt när jag läste på Annorlundas blogg som ibland har växt fram ur en och annan “noja”.  Jag tycker det känns så wierdo på nåt vis, det här med att byta intresse “över en natt”. Även om att jag återkommer till en del i perioder. Och helt klart är det mitt tillfälliga behov som styr motivationen de gångerna. Även om jag kanske inte riktigt har kläm på varför just då. För att inbilla sig att jag bara motiveras av att starta upp - BÖRJA med något, är nog inte hela sanningen.. tvärtom tror jag att jag motiveras mer av det jag vill slippa..

Problemet kommer först när jag inte begriper att det är bara den första kvarten i projektet som jag bör tänka “slippa”, för kommer inte “börja och fortsätt” blir det aldrig något “klart”. Om ni fattar? Förr drog jag i princip alltid igång när motivationen infann sig utan att tänka mer på det. Det var ju bra ibland, men när man är tvungen att investera ekonomiskt så kan det bli mindre bra om man lägger stålar på något utan att ha testat ett tag först.

Vad gäller mina  hälsosamma perioder så har jag börjat utveckla dem på ett mer organiserat vis när de (åter)kommer numera, jag går in för näringslära på ett djupare plan, tränar på ett annat vis, kollar upp det “som fungerar” långsiktigt och skaffar mig en förebild som ett slags “mentor”. Jag struntar TOTALT i kortsiktiga men framför allt akuta mål, och ser till att skaffa mig en organiserad översikt med delmål. Låter kanske lite väl ambitiöst, men jag gillar att kunna SE ett resultat om än det kanske bara är anteckningar i form av att jag har läst på om nåt för att kunna uttnyttja den kunskapen eller nåt mindre upplyftande som att jag haft sjukdagar.

Utvecklingssamtal med sig själv är verkligen befriande under en projektperiod. Jag hade ett sådant samtal med min ledning för drygt en månad sedan. Det gällde min styrketräning.

- Hur tycker jag det går för mig det här?”

- Jo, det går framåt på flera områden trots att jag har haft en hel del motgångar pga yttre omständigheter, men på senaste tiden verkar det som att jag lägger för mycket krut på ursäkter. 

- Jaha ja, det låter ju inte så roligt när jag gör så inte. Så vad tänker jag göra åt det då?

- Nu när vi talar om det här, jag och jag, så känner jag att de där ursäkterna verkligen tar löjligt mycket plats. Jag har en del annat att göra som är viktigt att få klart, trots att det kan ta veckor, ja kanske ett par månader!. Jag behöver ägna en hel del av min tid till dem utan att behöva sitta och hitta på otroligt trovärdiga bortförklaringar som bara ger mig dåligt samvete. Det bli INGENTING gjort till sist av vare sig det ena eller andra av mitt borde-velande.   

- Okey, jag förstår precis. Kanske ska jag ta ett beslut på att jag och jag förlåter mig själv, lägger prio på det där andra viktiga och tar med träningsprojektet till nästa möte så checkar jag var motivationen befinner sig då?

- Det låter som ett bra beslut.

- Bra, då ser jag till det praktiska så det inte kör ihop sig, betalar avgiften på årskortet som vanligt etc.

- Jättebra. Tack ska jag ha.

- Då är det bestämt. Ingen gymträning förrän motivationen återkommer. Nästa möte är den 1 juli.

- Oki.

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.