Min stackars, stackars blogg! Här ligger den alldeles ensam och ingen bryr sig om den.

Jag undrar om jag borde ha dåligt samvete för att ha nästintill övergivit den utan att ens förvarna om datorförbud, internetstopp eller tidsbrist? 

Näe, inte då!

Jag har faktiskt satt mig noga in i min bloggs tanke- och känslosituation och kommit fram till att den existerar på ett alldeles förträffligt sätt, även utan min medverkan – trots att den ligger här och ser valpögt bedjande ut. Visserligen utvecklas den inte, eller expanderar, men som det är nu behöver den inte mig in persona har jag kommit fram till. Och speciellt inte på grund av att jag tycker synd om den.

Jag förstår (visst) hur den känner sig. Min blogg tänker onekligen på vad som känns bäst för den, på samma sätt som jag tänker på vad som känns bäst för mig.  Den påstår att jag är en svikare som dräller omkring på Facebook och på Porsön, dit vi flyttar om ett par månader. Själv tycker jag  att den absolut har rätt i att känna som den gör - men att det inte är mitt problem.

Med andra ord har jag haft fel; Jag saknar inte empati - det är medkänslan som lyser med sin frånvaro! Jag har en nästintill KUSLIG förmåga att känna in och begripa vad min blogg behöver och känner sig.  Det är bara det att jag inte är särskilt brydd i att sitta här och trösta den när den förtvirrvlar sig runt, runt, runt i självömkans träsk.

Jag är mer lagd åt motkänsla än medkänsla helt enkelt.  Nu vet ni det.

———————————
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om ,

halloween

BU!

Har du Aspergers Syndrom?

10 frågor som kan indikera på att så är fallet..

Okey okey, självklart är det inte så enkelt.  Men personligen kan jag lätt peka ut 4-5 p4ersoner i min omgivning som absolut passar in på de här punkterna med besked. Jättetrevliga och mycket intellligenta människor allihopa, var och en på sitt vis. Ingen av dem har diagnos eller begärt utredning eller något sånt, även om en av dem en gång kommenterade sitt beteende med att han kommit fram till att han är autist light..  

:-)

Imorgon åker jag och Roofer en sväng till Gällivare. Det är typ 25 mil enkel resa. Det blir å bo över på vandrarhemmet där man kan bo med hund. Vi ska å träffa lite andra änpeäffare och snacka lite om våra attänschånpråbblems in da hood åff lovikka :-) Mäjbi vi snackar om kånnsenträjschånpråbblems åkk. Å har ja tur får ja kaffe. ;-) Skoja ba, är det nåt man får här i norr så är det kääääf.

Norrbottningar överlag dricker kaffe dygnet runt om ni inte visste det. Kaffet har, sedan det kom hit, blivit vår käraste dryck om man nu räknar i liter, för visserligen går det en och annan dunk hembränt per nordkallotting per livstid, men INTE att det går åt så många supar som kaffekoppar inte.

De flesta tror nog att vi här uppe använder kaffe som en hälsningsfras. Men så är icke fallet. Det är en norrbottnisk normal-test. ”Hej, vill du ha kaffe?” frågar vi främmandet som dyker upp – och utan att vänta på svar trollar vi fram ett par koppar med nykokat rykande hett kaffe och säger ”här”. Efter det vet man - tvärvägrar folk att dricka kaffe det första de gör när de kommer så är det med all säkerhet nåt fel på dem.

—-
På lördag ska jag träffa några tjejer som vill smyga igång nåt slags adhdkafé i Gällivare/Malmberget. Vi bestämde ingen tid tror jag.. det blir mot em nån gång. Sen får det bli en lugn vandrarhemskväll för mig och Roofer.

På på söndag klockan 13:00 i ABF-lokalen ska jag träffa ett gäng med föräldrar som nu vill starta en stödgrupp för föräldrar till barn med adhd, add, asperger, tourettes etc. och berätta lite om Attention. Sen blir det att åka hem och hoppas att dubbdäcken funkar som de ska.

”Varning” för långt inlägg. Nu igen.. ;-)

Nästa vecka startar vår nya adhd-grupp . Det ska bli jättespännande att träffa ett gäng med andra adehådeare och addisar av den dynamiska och oerhört kreativa kaliber gruppen kommer att bestå av. De flesta är ytterst driftiga, (ja även addisar är det när de drar igång ;-) ) åsiktsstarka och snabba till handling. Attitydambassadörer, dvs eldsjälar av tredje graden – av födsel och ohejdad vana ;-) Flera av dem är dessutom mycket svåra att stoppa ifrån att säga sin mening och det högt och tydligt - och då menar jag i ord och handling till diverse makthavare och annat löst folk :-) i offentliga sammanhang, där det kan göra stor skillnad på ett positivt vis för oss alla. Jag är inte orolig för att det ska bli kaos, snarare över att det kanske blir för bra. Varje gång..

Och lika bra jag säger det direkt – det är ju liksom inte så att jag är experten här som ska sitta och hålla i nån grupp och bestämma åt dem vad de ska veta, tycka eller lära sig, trots att jag är jäkligt påläst (för det är jag :-) ) utan det här är ett bra tillfälle för alla att snacka med (var)andra som har samma diagnoser och uppvisar ett ganska likartat beteende som man själv gör. Som vad ÄR det egentligen som hör till diagnosen och hur stor roll spelar ens personlighet in? Och hur inihelvete går det till det där med att man klarar av att göra formidabla storverk utan att ens behöva fundera ena sekunden – för att nästa sekund inte ens klara av det simplaste göromål som kräver en smula koncentration.  

Idag läste jag hos  Frk F att Janne Larsson, en ökänd scientolog i npf-kretsar som ställer till ett håvete för människor som inte anser att psykiatrin är djävulen själv. Trollhare (Immanuel) har idag för övrigt, skrivit ett öppet brev med sina egna personliga kommentarer riktat direkt till Janne Larsson av den orsaken.

Janne Larsson har nämligen kommit ut med en bok som heter ADHD & piller, en lättläst bok enligt beskrivningen, på bara 60-70 sidor (kanske är det bilder också för dyslektikerna, vem vet)  Och för dem som inte orkar med att läsa något så här lättläst, har man för säkerhets skull gjort en ingående sammanfattning om vad boken handlar om. Detta har jag kopierat rakt av ur sitt sammanhang från den texten, men jag tror ändå att det är okey att jag citerar ordagrant:

Skribenten Janne Larsson har under många år bevakat denna företeelse och avslöjat flera skandaler runt den – vissa med internationell uppmärksamhet. Bland annat professor Gillbergs undersökning av ADHD-drogen Strattera som blev en fullständig flopp. Nu har Janne Larsson skrivit en bok där han sammanställer sina undersökningar runt ADHD-industrin.

Den här boken handlar om den påhittade funktionsstörningen i hjärnan, ADHD, och om de obefintliga vetenskapliga bevisen för att barnens uppförande skulle bero på fel i deras hjärnor.

Det intressantaste anser jag, är att boken BEVISAR saker och ting på ett sätt som KMR vägrat göra förut. Tex det att de anser att adhd inte finns, att npf-diagnoserna är påhittade och att det finns bevis för en radda grejer som tex att centralstimulerande läkemedel bevisligen inte fungerar som medicinering. Alls.

Det jag hade lite roligt åt var att det faktiskt märks att författaren inte har hängt med på ett tag. Att strattera är en flopp tex. Vart har han hört det? Det används idag av många människor och den är för övrigt inte narkotikaklassad. Småkul att det var just den han drar upp som exempel på vad som inte hjälper för övrigt..

Det bästa med den här KMR-adhd&piller-boken tror jag, om den nu letar sig ut från hyllorna i händerna på folk, är att den litteratur Ewa Kärfve lyckades sälja in på det jag personligen anser är personliga skäl,  nu kommer att bli lätt att ifrågasätta som studiematerial på lärarlinjerna och dem i vars hjärta det klappar en socionom. 

Nästa vecka ska jag ta reda på mer om den där kmr-boken.
Jag funderar på fullt allvar om vi inte borde använda den i våran adhd-grupp som startar upp nu. För ibland behöver man få ifrågasätta sin egen diagnos. Inte bara försvara den. Det skulle vara högst intressant att göra det utifrån ett så vinklat perspektiv som det KMR brukar framföra sina ”sanningar” på.

Nåni..nja, vete fasen om jag skulle slösa bort tiden på en grupp i det här läget, men….lek med tanken! :-D

… jag läser ju allt annat ju – även om det nu inte alltid är sektstoff som jag är så fashinerad av. Som nu på hotellet i Sundsvall, så låg ett jättefint ex av bibeln som Gideoniterna lagt in i mitt rum. Funderade lite om jag skulle stjäla den (jo sant *rodnar*), för den hade både den engelska och den svenska texten på samma sida och jag skojar INTE när jag säger att jag hade den som kvällslitteratur.  Jag har ingen egen bibel nämligen. Vetefasiken vart den försvann.

..Och tex så lämnar Inga-Lill (min mycket trevliga lokala jehovasdam) ofta litteratur till mig med ett par rader på om vad vi kunde prata om en annan gång. Som nu hade hon gjort en liten anteckning på septembernumret 17 av Vakttornet om att hon tyckte att artikeln på sidan 12 var bra. ”Adam och Eva”  läser jag. ”Har de verkligen funnits?”

Alltså, jag ville inte göra några osökta kopplingar här nu ;-)   men vad ska jag annars ha min adhd till? hahahaha 

Skämt åsido, poängen jag försöker få fram är att inte ens JV värjer sig från att ifrågasätta sin egen tro. Vi med diagnoserna ska också kunna göra det, det måste man få. Jag menar, det skulle tom en cancerpatient göra!

Men det retar mig som fasen att inte KMR och speciellt inte skribenten Janne Larsson inte ifrågasätter sin egen förträfflighet och sin stelbenta uppfattning om psykiatrin och speciellt medicinering mot tex adhdproblematik. Det är på tiden att de skaffar sig lite distans till sin fanatiska hållning de där tokskallarna i KMR. Det har ju vi damptanter gjort, så vi vet att det är skitbra för själen! :-)

Kanske att KMR-Janne Larsson är lika intresserad som Inga-Lill och hennes andliga gemenskap av att sprida sina ord gratis, och skänker oss ett 10-tal ex av sin lättlästa bok till vår adhdgrupp. Man vet aldrig.

————————————
Läs även andra bloggares intresssanta åsikter om
, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

ATT05230

Gör lite snabbreklam för Andet för att Attention Norrbotten får göra reklam för sig (oss) under utbildningen :-)

Torbjörn Anderssons utbildningsföretag Andetwww.andet.se, är uppe och föreläser i Norrbotten. Idag var jag och berättade lite om Attention Norrbotten på hans halvdagsutbildning Asperger och ADHD i arbetslivet.

 I morgon däremot, fredag den 9 oktober, är det dags för en heldagsutbildning i BODEN om vuxenliv med Aspergers syndrom – och jag vet att det finns PLATSER KVAR. Jag ska inte vara där  då om någon undrar. Utan då kommer AnneLie och Jenny från Attention Norrbotten.

Här är direktadressen till kursens infoblad http://www.andet.se/a/infoblad_20091002_arvidsjaur_pitea_boden.pdf

Andet är enklast att nå via e-post info@andet.se 
Telefon (jag tror att Anna svarar rätt länge idag): 031 – 14 30 24.

My pirate name is:
Mad Anne Vane

  

 

.

Every pirate is a little bit crazy. You, though, are more than just a little bit. You tend to blend into the background occaisionally, but that’s okay, because it’s much easier to sneak up on people and disembowel them that way. Arr!

Nästa sida »